Brighton

Vi tog påsklov några soliga dagar och åkte till kusten och spanade in Brighton. Vi hade verkligen superfint väder hela tiden vi var ute och reste och det var härligt med lite havsluft.

Förutom havspromenaden finns det en otroligt fin sevärdhet i Brighton: The Royal Pavilion som byggdes i omgångar av George IV (fast innan han var regent) mellan åren 1787 och 1810. Väldigt roligt med den indiskinspirerade exteriören och kinesisk interiör och så alla moderna bekvämligheter per anno 1810 som tänkas kan naturligtvis. Missa absolut inte om du har vägarna förbi.

Man blir onekligen lite badsugen när man ser ett sådant här foto (taget från piren), men det är alltid iskallt i vattnet här tyvärr. Nästa gång Magda ska jobba utomlands tycker jag hon ska sikta på Hawaii istället.

Mer vår

Oxford har visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna och bjudit på sol och värme. På Themsen vimlar det av vårystra roddare. De här svanarna var nära att få en åra i huvudet bara minuter innan bilden togs. 

Vi tog en fin promenad utmed floden upp till The Trout på fredagen och Martin och Lina sken ikapp med solen hela vägen. Plötsligt fick Martin syn på en lurvig rumpa i en buske, men lyckligtvis var det bara en kanin den här gången.

På lördagen blev det lite sightseeing i stan. Christ Church College såg också ut att njuta av vårvärmen och påskliljor och blommande körsbärsträd slogs om att fånga vår uppmärksamhet. Martin var också nöjd som en hobbit när vi visade några Tolkien-relaterade ställen.

Vår!

Sol, 15 grader varmt och blommande körsbärsträd. Det är vår i Oxford!

Lemon drizzle cake

Om man vill ta en fika en solig lördag i Oxford är Ashmoleans restaurang ett bra val. Högst upp i museet har man fin utsikt över Oxfords takåsar och på sommaren är även en takterass öppen. Enda problemet är att stället är otroligt populärt och därmed oftast fullt. Vi har fått vända i dörren mer än en gång.

Igår hade vi dock turen att hitta ett ledigt bord. Vi beställde in kaffe, vår favorit lemon drizzle cake samt en ny bekantskap i form av mandelkaka med aprikos och lavendel. Så här såg den ut på närmare håll:

De blå fläckarna är alltså lavendel. Kakan var väldigt god, utan minsta tvålsmak.

Årets första fika på balkongen (= brandtrappan)

Idag var det den första härliga vårdagen i Oxford (hurra!) så vi trängdes med årets första flugor ute på brandtrappan för att få lapa sol.

Högt vatten

Det är översvämning i Oxford (så vi är än en gång glada över att bo på fjärde våningen och långt från alla vattendrag som genomkorsar staden). Idag promenerade jag ner till Folly Bridge för att kolla läget. Themsen har svämmat över sina breddar och flera vägar är stängda för trafik.

Christ Church Meadow verkade fungera fint som buffer för översvämningsvattnet, även om rådjuren som brukar husera där såg lite misslynta över att ha evakuerats till Mertons rugbyplan.

Det är en mild vinter här och jag har sett snödroppar på flera ställen. Det finns några vinterblommande träd också, som kanske är någon variant på körsbär?

Hamburg

Årets semester spenderade vi under klarblå himmel på kontinenten i slutet av juli. Magda hade varit på en koferens i Hamburg så när den var slut började vi semestern just där. Vi startade med att gå till Kontorshausviertel där man kan se några supersnygga tegelbyggnader.  

Här är Chilehaus (1922-24) i Kontorshausviertel som kanske är det allra snyggaste av husen här med sin skeppsinspirerade form.

Ett stenkast bort ligger Speicherstadt som är ett område med lagerhus och kanaler som byggdes i slutet av 1800-talet. Hamburgs hamn är en av de största i Europa och en hel del av lagerbyggnaderna används än idag.

Elbe är väldigt bred när den når Hamburg. Vi tog en av de populära hamnrundfarterna för att kolla in några enorma containerfartyg på närmare håll. Det var väldigt roligt.

Hamburgarna har bestämt sig för att bygga den nya tjusiga Elbephilharmonie nere i hamnen. Det har varit minst sagt knepigt att få klart bygget som det var tänkt - planerad invigning var det egentligen 2010, men det är ännu inte klart på långa vägar.

Om man går till St Pauli får man se en helt annan bild av Hamburg. Vi promenerade runt och spanade in några Beatles-relaterade platser innan vi åt en fantastiskt god kebab på Mr Kebab.

 

Efter en dag med dryga 30 grader var det toppenskönt att ta en sväng vid den artificiella sjön Außenalster. Det kan rekommenderas.

It's Pimm's O'clock

När den engelska sommaren kommer och kvicksilvret kan nå ända upp till 20-graders-strecket tar britterna gärna en svalkande dryck och vi ville givetvis inte vara sämre. Man kan göra som Fredrika och dricka vatten, eller så kan man göra som Magda och testa den lokala varianten på bål - Pimm's, till exempel på The Victoria Arms på bekvämt punting-avstånd uppströms River Cherwell.

Procida

Öarna utanför Neapel, varav Capri och Ischia är de mest kända, är väl värda ett besök. Under vår sejour hann vi ut till Procida, som är lite mindre polerat än sina kända grannar. På Procida finns gamla fiskeläger med pastellfärgade hus, ett gäng kyrkor  och så någon form av befästning. Eftersom det var mulet när vi kom till ön började vi med att knata upp till befästningen och kolla in utsikten.

När solen tittade fram igen gick vi ner och kollade in fiskebåtarna i hamnen. Den här randiga skönheten höll precis på att målas om.

Sen letade vi reda på en strand, badade,  åt musselspaghetti och spanade tillbaka mot befästningen.

När solen sjunker ner bak Vesuvius'es rand.

Ny utflykt till ny stad, och därmed byte av titelinspiration för våra blogginlägg. Häromveckan var vi i Neapel på snabbvisit. Magda höll föredrag för och diskuterade T-dualitet med strängteoretikerna på INFN Napoli (samt en jesuitpräst från Vatikanen!) och Dante kom ner för att lapa sol och kultur på helgen. Här ser ni utsikten över stan och Vesuvius från Certosa di San Martino som vi besökte på fredageftermiddagen.

Certosa di San Martino är ett gammalt klosterkomplex som nu är omgjort till museum. Förutom den vackra utsikten kan man skryta med vackra klostergångar, kapell på längden och tvären, prakt-vagnar och dito båtar, krubbfigurer från medeltiden och framåt, och så förstås en massa kyrksilver, tavlor, osv. Mycket av konsten fokuserade på den helige Bruno, som grundade den karthusianska order som klostermunkarna tillhörde. Nu ska man inte bli förledd av alla konstskatterna till att tro att munkarna levde lyxliv där uppe på kullen -- nej, fokus var på bön och isolering (och så en och annan tur med praktbåten?). På bilden skymtar enpersonsceller med väggluckor för matleverans bakom den festliga balustraden med dödskallar.

När vi tagit (rätt) linbana ner från berget gick vi och åt middag med min kollega Franco och hans vänner. En av rätterna var denna neapolitanska specialitet: pasta med havets frukter och bönor, som tillagas i lerform i ugn. Det var otroligt gott. Här ses den stolte restaurangägaren öppna det lock av pizzadeg som täcker skapelsen.

Sen blev det lördag förmiddag och dags att ta tag i den lista med kyrkor som man bara måste se i de grekiska kvarteren av stan. Listan hade ställts upp av Franco och vi hann med ungefär hälften. Vi får åka tillbaka och kolla in resten en annan gång.

Vi gillade alla kyrkor, men om man ska nämna någon så ligger Chiesa di San Giovanni a Carbonara bra till. Där finns ett fantastiskt korkapell med 1300-talsfresker som avbildar änglakörer och munkaliv om vartannat. Vi oohade och aahade.

På lördag eftermiddag tog vi oss ut till pinakoteket i Palazzo Reale di Capodimonte där vi spanade in vad de farnesiska och borbonska dynastierna hann skrapa ihop i konstväg under sin tid vid makten. Det var en hel del, visade det sig. Sen promenixade vi in till stan mellan tuff-murar och under tvättlinor för ännu en fin middag med havstema.

Wohoo Wootton!

Äntligen en fin vårdag! Efter en ovanligt segdragen vinter kändes det fint att dra på sig vandringsskorna och packa utflyktsryggsäcken igår. Solen strålade från en klarblå himmel, temperaturen kilade upp över femton grader och påskliljorna stod som spön i backen.

Vi valde utflyktsmål med omsorg: en vandring kring den lilla byn Wootton skulle erbjuda pastoral idyll, hästhagar och strålande utsikt mot Oxford från Jarn Mound. Våra förväntningar var på topp, eftersom ingen mindre än arkeologen som grävt ut Knossos, Sir Arthur Evans, skapat denna utsiktsplatå mot "the dreaming spires". Vi tog bussen till Wooton och letade med lokalbefolkningens hjälp reda på vandringsstigen. Med raska steg började vi gå upp mot Boars Hill där den beryktade utsiktskullen skulle finnas.

En skylt med texten "Jarn Mound and Wild Garden" verkade lovande, så vi gick in genom en grind. Men var var kullen vi skulle se utsikten från? Marken var oroväckande platt, och även om den vilda trädgårdens mossor och vitsippor var sevärda kände vi oss aningens lurade. Till sist, bakom ett par tallar skymtade vi en trappa. Kunde en jordhög på ca 20 meters höjd verkligen ge panoramavy över skogen?

Nä, det kunde den förstås inte. En karta visade vad vi skulle ha sett för ett halvsekel sen, innan träden växt upp. Snopet!

Något molokna klättrade vi ner från utsiktsplatån och tänkte att gamle Arthur nog skulle vara rätt besviken på hur hans handbyggda jordhög ser ur idag. Som tur var fanns det andra fina saker att se längs vägen, som den här trädgården med tallar och vårblommor...

 ... och, ett par hundra meter bort från Jarn Mound, en fårhage med strålande utsikt.

Nog ser det väl ut som i Brideshead Revisited?

Sol och Hilma af Klint

Nu har vi varit och spanat in den hajpade, fina och mystiska utställningen med Hilma af Klints målningar på Moderna. Mycket sevärt.

Skeppsholmen visade sig från sin bästa sida med massor av sol och i Kungsträdgården firade några glada ryssar Масленица och säkrare vårtecken än så finns väl inte?
.