Ännu en fin söndagsutflykt

Glada i respektive håg satte vi (Andreas, jag och Magda) sydvästlig kurs och for till Kloster Andechs (http://en.wikipedia.org/wiki/Andechs_Abbey) på söndagsutflykt. Det var mycket välbesökt eftersom vädret var väldigt söndagsutflyktsmässigt. Vi kollade på den barocka kyrkan och sedan gick vi till klostrets egen Biergarten och åt lunch. Munkarna hade satt upp en lapp där de undanbad sig "singen und lärmen" vilket vi tog fasta på och tryckte i oss några korvar under moloken tystnad. Nä, vi var inte så tysta men korven var så god att den nästan tystade munnen på egen hand. Även Brezn var av bästa sort. Det var också kul att testa Radi - lagom saltad rättika i tunna skivor. Dock var det en liten besvikelse att vi inte såg till minsta lilla munk, fast vi letade under varje sten.

Sedan gick vi på tur genom skogen ner till Herrsching som ligger pittoreskt vid Ammersee (http://en.wikipedia.org/wiki/Ammersee). Vi badade i sjön och det är ju som alla vet än bättre när man just har gått några kilometer.


Innan vi for tillbaka in till stan så hände något obeskrivligt hemskt när vi köpte glass: Magda fick säkert dubbelt så mycket glass som alla andra bara för att hon pratade italienska med glasstanten. Justitiemord!

Dock mildrades alla vredesutbrott när vi gick förbi en riktig bayersk kvalitetsträdgård. Tyvärr hade vi inget vidvinkelobjektiv så endast en av de tre minifontänerna är med. Själv är jag mest förtjust i svampen och gnomerna (titta i skuggan - de gillar inte direkt solljus).

Plockepinn

Igår flyttade Erik ut till Utrecht, så nu har vi tagit hela lägenheten i besittning. Raskt inhandlades diverse nödvändigheter, som dammsugare och brödrost. På kvällen kom vi på att vi nog borde bygga vår säng. Hittills har vi sovit i bäddsoffan.
Att bygga själva stommen var inget problem, men när vi kom till ribborna i sängbottnen blev det värre. Som vi skrev tidigare är ju tysk sängstandard lite annorlunda, man har inga färdiga resårbottnar. I stället köper man en madrass och ett plockepinn. Eller i vårt fall två plockepinn eftersom det är en dubbelsäng. Det tog lång tid att montera enligt: peta in stickig pinne i nylonband, fäst samma pinne i två gummistoppar så att den sitter i spänn. Svär över att gummistopparna trilskas. Svär över att dubbla pinnar behövs på sina ställen. Svär över sticka i fingret. Ta en ny pinne osv.
Nåväl. Närapå 70 pinnar senare fick vi sova. Och sängen blev bättre än väntat.

Cykeln

I dag hade jag tänkt cykla runt lite för att lära mig hitta bättre i Munchen, fast den 30-gradiga värmen gjorde att jag istället retirerade till skuggan i Engelska parken. Munchen är en utmärkt cykelstad med fina cykelbanor, så jag är mycket glad över min svarta hoj. Eftersom det nästan är plattare här än i Uppsala gör det inget att den inte har några växlar. Efter att ha pustat lite köpte jag en bretzn och lyssnade på ompa-ompa-musiken från orkestern i kinesiska tornet.

Vi går över daggstänkta berg

Igår snörde jag på mig de nya gåskorna för en heldagshajk med Adrian och Patrick från jobbet samt Andreas och Adrians kompis Christiana. Så speciellt daggstänkt var nu dock inte berget, för vi började gå först kl 11 efter att ha åkt tåg och buss till utgångspunkten, en mycket fin dalgång med porlande alpforsar och ungefär en miljard fjärilar (som var lite obehagliga eftersom de gärna ville ha lift upp på berget).

Vi gick upp 800 meter till Rotwandbergets topp (http://de.wikipedia.org/wiki/Rotwand_(Bayern)). Sen gick vi ner igen, fast åt ett annat håll. Bergssidorna var strösslade med kor som ibland stod på vår stig. På nervägen passerade vi Soinsee, som hade lite jörpig botten så jag badade inte. Mina arbetskamrater var dock tuffare. Halv 8 satte vi oss på tåget tillbaka mot Munchen.

Alper ohoj!

Det är verkligen tufft att man kan fara iväg 53,7 km söderut från München och plötsligt befinna sig vid foten på Alperna. Idag gjorde vi just detta med det utmärkta lokaltrafikbolaget BOB och vår gode vän Andreas i sällskap. Vi åkte till Tegernsee och det var verkligen en fin sjö med trevliga små byar runt och lättbestigna småalper inpå knuten. Vi gick upp på en topp som hade ett fint litet kapell på toppen och åt Andreas medhavda korv vid namn Gipfelstürmer - och det passade ju bra (Gipfel = topp). Sedan gick vi ner och badade fötterna i en kristallklar alpbäck. Magda var i vattnet högst en sekund. Men som tur var var det betydligt behagligare att bada i själva sjön så det gjorde vi sedan.

Ödlan

En rätt bra grej med att bo i ett varmare land är att det kan dyka upp en ödla på ens ytterdörr när som helst.

En helt vanlig dag längs Lindwurmstrasse

När man ska bo i Tyskland måste man skriva in sig på Kreisverwaltungsreferat (jo, det är lika kul som det låter - en institution endast en pol-magare kan uppskatta; kolla in bilden). Efter att vi hade hört en del avskräckande historier var vi beredda på att få sitta där halva dagen, men som tur var gick det att klara av våra ärenden på bara en timme.

Efter denna morgon i den tyska förvaltningens tecken åkte Magda till jobbet medan Daniel promenerade in mot staden och då dök den här stilige bayerska gentlemannen upp i sin eleganta hatt.

Det förekommer då och då att man ser lokalbefolkning i Lederhosen eller Dirndl. Det passar ju egentligen för alla tillfällen så varför inte?

På kvällen blev det kväll. Jag blev inte förvånad. Vi blev inviterade till ett fysikdoktorskalas på Max Planck-institutet och givetvis gick vi dit. En av de nyblivna doktorerna var vår kompis Erik som fick ta emot en present med extra snyggt omslagspapper föreställande en av sina kollegor. Ingen dum idé faktiskt. Det kan man ta fasta på när det är dags att slå in årets julklappar.

Zeppelinaren har landat

Tack vare en godhjärtad kollega och hans likaledes godhjärtade dotter (kan godhjärtadhet vara ärftligt?) så landade Bowers & Wilkins snygga IPod-docka Zeppelin i München några dagar innan vi kom hit och idag kunde Daniel med ett triumferande leende ses släpa den genom stan. Det känns fint att kunna köra lite tysk techno medan man tuggar på en Weisswurst eller två.

På IKEA i München (Eching)

Man skulle lätt kunna tro att IKEA ser likadant ut överallt, men riktigt så enkelt är det inte. Glada i hågen for vi iväg till Eching norr om München för att beställa de sängar som vi hade kollat in på varuhuset i Uppsala bara för att mötas av beskedet att just de modellerna inte fanns i Tyskland. Det visade sig att tyskarna bara diggar säng med ram och med träribbor under madrassen, så då fick vi slå till på en sådan istället. Det blev lite dyrare och kanske sämre än vi hade tänkt oss tyvärr.

Av betydligt mer oroande natur är att kuddarna hade andra dimensioner än på IKEA hemma. Den enda logiska förklaringen är att tyskarnas skallar inte är lika hårda och att de liksom flyter ut över kudden. Varför har de annars 80*80 cm som standardmått? Det är inte så lite konstigt.

IKEA-resan höll på att sluta med ett präktigt västgötaklimax när kassörskan inte gillade våra svenska bankkort (det har aldrig hänt oss i Uppsala). Det hjälpte inte ens att vi påpekade att vi var svenskar och således borde behandlas extra bra eftersom vi kan uttala alla produktnamn klanderfritt. Lyckligtvis var vår tyske kompis Erik med och han kunde med ett rådigt ingripande rädda dagen, men det var spännande in i det sista.

Första posten

Nu har vi skapat en blog där vi tänkte skriva vad som faller oss in. Ganska mycket kommer nog att handla om München.