Midsommardagsutflykt i Bayern

Vi har tillbringat midsommarhelgen i Bayern och hann med en fin Voralp-tur på lördagen. Som vanligt åkte vi tåg (och lite buss) från München till bergen, man behöver verkligen ingen bil för att komma ut i spenaten här.

Vi satte kurs mot Risserkogel, men eftersom vägen efter 700 höjdmeter gick över i en svindelframkallande stig på en bergsrygg, planerade vi om rutten. Nedan ser ni hur brant det blev. Hu.

Nästa bergstopp var dock inte långt borta, så vandringens höjdpunkt (bokstavligt talat) blev Setzberg, på 1712m. Vi blev lite förgrymmade när toppkorset vaktades av vilda alp-kor vars koskällor klämtade hotfullt. Men med lite övertalning fick vi komma förbi.

Observera att vi hade oavsiktligt koordinerat vår klädsel - så kan det gå när man har de flesta kläderna på annat håll. Här kommer en panoramavy från Setzberg, med kor och vandrare:

Utsiken mot Tegernsee gick inte av för hackor.

På vägen ner passerade vi skärmflygarstartbanan på Wallberg, där uppåtvindarna utnyttjades till max. Det ser verkligen härligt ut när de är i luften, men skulle man våga springa utför alpängen och rakt ut i luften?

En alptur till Heimgarten

I söndags var det dags för säsongens andra alpvandring, denna gång från Walchensee upp på berget Heimgarten och ner på andra sidan till Ohlstadt. Vädret var perfekt: klart och 21 grader och vi hade med oss trevligt sällskap i form av Micke, Björn och Erik. På uppvägen hade vi fin utsikt över den turkosa Walchensee och på nervägen kunde vi njuta av både Karwendelmassivet och Stubaieralperna.

Erik, Daniel, Micke och Björn precis i början av klättringen mot toppen.

Här är en kohage som är som gjord för att sitta och äta medhavda korvar och rädisor i, så det gjorde vi.

Inte för att det är någon tävling, men jag kom först!

Utsikten mot sydost med Walchensee och alper...

... och åt andra hållet är det alldeles platt!

Roß- und Buchstein

Förra söndagen packade vi in oss i Cristina och Jochens folkabuss och rullade sedan iväg ner mot bergen. Vårt mål var tvillingtopparna Roß- und Buchstein, fast vi åkte förstås inte bil ända upp på toppen. Nä, nä, vi parkerade i en frostnupen dal och gick därpå först på en fin skogsstig och sedan över ett par alpängar, som för säsongen var kobefriade. Ganska skönt tyckte jag, som har viss respekt för kor. I alla fall när de är alldeles lösa och lediga och står mellan mig och den bergstopp jag vill upp på.
Sista biten upp på toppen fick vi klättra en aning. Det gjorde de flesta andra också, fast de hade utrustning och tog sig upp på bergets klippiga och i det närmaste vertikala sydsida. Vi följde stigen istället, som förvisso var brant och krävde att man använde händerna emellanåt, men ändock var en stig. Det fanns också en vajer man kunde hålla sig i, eller kanske koppla fast barn av den mindre modellen i så att de skulle trilla ner. Vi såg en hel del ganska små bergsbestigare, en del försedda med säkerhetssele.

Från toppen såg man en bra bit in i Österrike. En av de fina sakerna med Bayerische Voralpen är att landskapet är helt platt åt ena hållet (mot München till), och alldeles otroligt bergigt åt det andra hållet.
Mellan de två bergstopparna ligger Tegernseer Hütte, som tyvärr var stängd för säsongen. Vi åt medhavd matsäck i stället, och njöt av solen och de varma fönvindarna.

Sen gick vi ner igen och fastnade i ett par timmars stau innan vi kom tillbaka till München. Men det var det nog värt ändå.

På hajk till Hirschberg

Det var riktigt somrigt på bonus-helgdagen annandag pingst så då packade vi med oss morötter och åkte på alp-tur tillsammans med de frilufsigaste av fysikerna på LMU (Peter, Rafaele, Adrian och Patrick och hans bror Dominik).

Vi startade nära Tegernsee och sedan var det, inte helt oväntat, mest uppför. I alla fall halvvägs. Det var ganska lätt och en riktig toppenutsikt från toppen med snöklädda bergstoppar åt ena hållet och sjön åt andra hållet.

Alper ohoj!

Det är verkligen tufft att man kan fara iväg 53,7 km söderut från München och plötsligt befinna sig vid foten på Alperna. Idag gjorde vi just detta med det utmärkta lokaltrafikbolaget BOB och vår gode vän Andreas i sällskap. Vi åkte till Tegernsee och det var verkligen en fin sjö med trevliga små byar runt och lättbestigna småalper inpå knuten. Vi gick upp på en topp som hade ett fint litet kapell på toppen och åt Andreas medhavda korv vid namn Gipfelstürmer - och det passade ju bra (Gipfel = topp). Sedan gick vi ner och badade fötterna i en kristallklar alpbäck. Magda var i vattnet högst en sekund. Men som tur var var det betydligt behagligare att bada i själva sjön så det gjorde vi sedan.