Blimp!

Nästan intet ont anande väntade jag på Elin, Mathias, Alicia och Harry på Marienplatz när plötsligt en ganska stor blimp (eller möjligen zeppelinare) gjorde en lov runt torget. Antagligen kan man åka med om man är på turisthumör.

Pajas

Undrar vilka som handlar sina kläder i den här affären?

Frühlingsfest

I München har våren etablerat sig och det tycker bayrarna att man kan fira med ett litet nöjesfält på den traditionella festplatsen die Theresienwiese. Alicia firade in våren på hästryggen på den absolut största hästen. Hon såg mycket nöjd ut.

Zum Spanferkel

En kväll gick vi och åt bayersk mat på Zum Spanferkel (Spädgrisen) och lyckligtvis var det exakt den kvällen som Harrys gubbgäng hade gått dit så Harry satt bakåtvänd i sin stol hela kvällen. Sparrisen var mycket god även den här gången, i synnerhet eftersom den kom ackompanjerad av en liten Schnitzel.

Mistelinvasion

Träden ser lite kul ut när de inte har hunnit få löv och det klänger fullt med mistelbollar i trädkronorna. Det här fotot tog vi för ungefär en månad sedan; nu är det mycket grönare.

Lördagsutflykt

Mellan onsdag och måndag hade vi finfint besök av Alicia, Harry, Elin och Mathias och, som ni ser, lika finfint väder. På lördagen var det närmare 20 grader och strålande sol. Vi tog s-bahn till Starnberger See, i vilket Alicia raskt doppade fötterna. Vi andra höll oss mer på det torra.

Ett dygn på tåg

När jag klev på tåget i Uppsala visste jag att det skulle ta minst 23 timmar och 51 minuter innan jag klev av ett annat tåg i München. Men i brist på flygplan får man sitta i vulkanaskan och äta limpa. Nu slumpade det sig så lyckligt att Elin, Mattias, Alicia och Harry skulle komma på besök och åka ner med samma tåg så det blev mestadels en trevlig resa (fast det är klart att barnen hann tröttna och blev lite kinkiga då och då).

Jag gillar i princip att åka tåg, fast det tråkiga med just den här resan var att mörkret sänkte sig ungefär lagom tills vi kom till tyska gränsen. Det var i alla fall fint att åka över Öresundsbron och Stora Bält-bron i skymningnen.

Vulkanaska

Ikväll skulle Dante ha flugit tillbaka till München. Nu kan man ju inte riktigt bli arg på att en vulkan på Island stoppar all europeisk flygtrafik, men när man har sett framemot en halv helg tillsammans blir man lite besviken. Men det är väl sånt man får ta när man jobbar i olika städer. Förutom lite irriterande snöförseningar i vintras har ju våra München-Arlanda-flygningar gått förvånansvärt smärtfritt.

Så för att vara på den säkra sidan har Dante bokat tågbiljetter till tisdag, med ankomst onsdag morgon. Tur att det gick att fixa, för med just det tåget kommer ju Alicia, Harry, Elin och Mattias till München. Nu kommer vi alltså vara i München samtidigt och Dante får sällskap på den långa tågresan.
För egen del kommer jag ägna mig mest åt det här:
Mer säger jag inte, för det är ju ganska hemligt än så länge.

Magnolia

Visst är det väl en magnolia som blommar bakom St Benno-kyrkan, så där ett kvarter från vår lägenhet?

Sparrispremiär

Tyskarna är som galna i sparris. Och det är vi också. Tillsammans med Hanna och Calle kalasade vi på årets första skörd med smör, bröd och Schwarzwälderschinken.

Fler alp-bilder

Det bästa med att åka upp till Garmisch-Partenkirchen var att det var så himla fin utsikt. Nästan overkligt faktiskt.Vi fick köpa solskyddsmedel till våra vinterbleka näsor.Sen åt vi lunch: Leberkäs mit Spiegelei und Kartoffelsalat för Dante och mig. Hanna och Carl åt Currywurst.Vi åt förstås utomhus i solskenet.
Som högst var vi uppe på 1700 m.ö.h. ungefär. Utsikten var strålande.Till slut var vi lite trötta.

Äntligen Garmisch-Partenkirchen

Det var i den elfte minuten som vi kom iväg på skidtur till Alperna, och det var i sanning en upplevelse som gav mersmak, inte minst eftersom utsikten från backen var enastående. Vi hade väldig tur med vädret också, det var kanske +5 och rätt soligt, men snön var ändå förhållandevis bra och blev inte sorbet-aktig förrän framåt klockan tre.

Ostalgisk rödluva

Man ser inte mycket till ostalgi (nostalgi över det forna DDR) i München. En av få produkter som fortfarande är lite populära är sekten Rotkäppchen som vi passade på att utvärdera när Hanna och Calle kom på besök över påsk.

"Det smakar lite tyskt, lite smaklös" sa Calle.
"Lite som bål, det vore nog gott med lite bär i" sa Hanna