Häromveckan hade vi besök av Tobias, och då passade det förstås bra med en liten utflykt. Vi tog tåget till Bath för en dag bland georgianska hus och romerska badanläggningar. Stan var full av turister, och kön in till det världsberömda badet var lång. En bit bort från detsamma var det desto lugnare, och vi kunde beundra the Circus och the Crescent av John Wood den äldre och yngre utan att snubbla över asiatiska turistgrupper.
Mycket fina kvarter, där det kändes som att Jane Austen kunde dyka upp när som helst.
Stadens katedral gick inte heller av för hackor. De fasadklättrande änglarna lär biskopen Oliver King ha drömt om 1499. Katedralen var då förfallen, och biskopen såg ängeldrömmen som ett tecken på att han skulle se till att kyrkan rustades upp. Inne i kyrkan bör man som vanligt se upp och beundra ännu ett utsökt exempel på gotiska solfjädervalv.
Bakverket par exellence i Bath är Bathbullen, som ätes med kanelsmör (det som ser ut som leverpastej på bilden).
Efter att ha provsmakat bullarna kan vi konstatera att svenska kanelbullar är godare. Men att äta bullar på fashionabla the pump room, där kurortsgäster roat sig sen 1700-talet, var (som synes) roligt ändå.













