Kurt Vile

När vi var i Brighton passade vi på att se Kurt Vile (nej inte Kurt Weill) på All Saints Church i Hove. Efter en stadig middag bestående av fish & chips knatade vi iväg med solen i ögonen.

Vi var lite osäkra på om vi hade hittat rätt först. Vi skulle ju varken på Tumble Tots, Diddi Dance eller Line Dancing For Over 55s.

Det var lite märkligt att se en sådan där hipp slackerrocksnubbe i en kyrka. Han hade inget band med sig utan satt och plinkade ensam på sin gitarr där framme under håret. Det var väl inte lika bra som det är på skiva riktigt.

Veckans highlights i Oxford

Om man har tur kan det vara riktigt behagliga dagar även på vintern, med sol och lite värme. I måndags var det superskönt att ta en liten promenad runt Christ Church Meadow vid lunchtid. Som ni kanske vet har det varit lite problem med översvämningar, men nu har vattennivån i Themsen sjunkit en del.

På tisdagen var det en utmärkt konsert med Admiral Fallow på pyttelilla Jericho Tavern. Här är deras fina sekulära julsingel Isn't This World Enough.

Avslutningsvis var det julmiddag med Jenny och Upendra igår med det mesta man kan kräva av ett svenskt julbord, tex janssons frestelse, köttbullar och prinskorv. Och vi lyckades få tag på det svenskaste av allt svenskt: polsk sill.

Chad Valley på The Cellar

I söndags var det äntligen konsertdags när Oxfords senaste pop-export Chad Valley gjorde ett återbesök på minimala klubben The Cellar. Som synes var det inte så högt i tak. Märkligt litet ställe med tanke på att han har spelat in årets bästa låt tillsammans med Glasser: Fall 4 U.

Heute Abend, die Mensch Maschine Kraftwerk

Neonlicht

Det är sannerligen inte så ofta man hör något nytt från Kraftwerk som ju är ett av mina absoluta favoritband. Otroligt bra tajming att de bestämde sig för att dyka upp i München just i höst. Jag gick på onsdagskonserten med Magda och på den extrainsatta nattspelningen på torsdagen med Jesper och Henrik som flög ner från Uppsala för detta.

Autobahn

Nytt för i år var att de hade gjort 3d-animationer till rätt många av sina låtar. Det funkade kanske inte alltid fantastiskt, men av och till var det toppenfint. 

 Die Roboter

Det var lite extra kul att se dem i Tyskland eftersom de framförde allt på tyska. På skiva har de alltid givit ut en engelskspråkig och en tysk version parallellt och i Sverige kommer såklart den tyska versionen lite i skymundan. Det var kul att få gå på konsert i den toppensnygga Alte Kongresshalle också. Scenen såg lite ut som en jättelik tv från 1959.

När vi gick hem såg vi turnébussen som vi tror att de använde. Man kan säga mycket om Kraftwerk, men särskilt rock 'n' roll är det väl ändå inte?

Kraftwerk i flera dimensioner

Hurra! I oktober är vi på rätt plats vid rätt tidpunkt. Då ska nämligen Kraftwerk göra tre konserter i München och sedan är det en utställning med deras 3D-grafik på Lenbachhaus. De har skyltat om biljettkuren redan.


Baksidan på biljettförsäljningsstället med några typiska Kraftwerk-fans. Tja, faktum är att den ende kvarvarande originalmedlemmen Ralf Hütter är född 1946.


Affischer för utställningen. Undrar om man måste ha med ett par egna 3D-brillor? Jag har faktiskt ett par eftersom jag köpte nya numret av Wallpaper med (just det) Kraftwerk-bilder i 3D.

PJ Harvey

Konsertdags igen, fast denna gång glömde vi kameran. Det var illa. Vi stod nämligen precis framme vid scenen och had kunnat knäppa hur många kort som helst på PJ Harvey med band, som i samklang med senaste skivan 'Let England Shake' krigstema såg futuristiskt 1800-tals-mässiga ut. Men å andra sidan hade vi kanske glömt fota för att det var så knasigt bra.

Här har nån vänlig själ lagt upp ett av gårdagens nummer:



Synd bara att man inte ser Harveys fina fjäderhatt i det här klippet. På det här klippet syns den bättre:

Fleet Foxes

Fleet Foxes är ett av de allra bästa banden just nu så när de kom och spelade i Dachau så åkte vi dit såklart. Det var verkligen bra och trevligt och de utlovade regnskurarna uteblev under själva konserten.

Två kvällar med Neubauten

I måndags och tisdags kväll var det dags för konsert igen. Einstürzende Neubauten hade 30-årskalas och det ville vi ju inte missa. Första kvällen var det en spelning av vanligt snitt med ganska mycket låtar som vi hört live under tidigare år. Men det var bra ändå, som alltid är det roligt att se hur de använder bestick, plåtar, frigolit, Blixa-tjut och vanliga instrument till att göra musik.

Andra kvällen var ännu lite mer experimentell: först en timmes spelning med bl.a. oinspelade låtar, sen spelade gitarristen med en gästartist och till slut...

... en galen trum-performance där alla fick trumma under N.U. Unruhs ledning. Eller utan ledning. Det lät inte vackert men var kul.

Tre konserter på en vecka

Det är bråda tider för musikälskaren i München nu med massor av spännande konserter att se. Själv inledde jag konsertveckan med Vampire Weekend på Tonhalle. Tyvärr var Magda så förkyld att hon inte kunde följa med, men det var fullsatt även utan henne.




På torsdagen mådde Magda bättre så vi kunde gå tillsammans och se Lambchop, enligt egen utsago "Nashville's most fucked-up country band", fast jag vet inte om det är country direkt. De spelade på Amerikahaus som är en jättefin byggnad med snygga 50-talsdetaljer (se nästa blog-inlägg).




Igår var det dags för ännu ett utmärkt band från Brooklyn: The Pains of Being Pure at Heart som spelar 90-tals-ekande power pop. Ett glatt inslag var att en konsertbesökare längst fram vid scenkanten idogt ropade "Play an Irish Song!".

Nästan på konsert med ACDC

Det var snubblande nära att vi hamnade på konsert med ACDC istället för Teenage Fanclub igår, åtminstone om man får döma av rockklubben Atomic Cafes stämplar för kvällen.


Teenage Fanclub har jag gillat sedan början av 90-talet och även om de inte är lika "hippa" (som ungdomarna säger) nu som då, så har de fortsatt göra bra plattor och alltid varit ett lika gemytligt band. Och Gemütlichkeit går ju hem i Bayern som bekant.


Här är Norman Blake. Nuförtiden ser han mer ut som en frikyrkopastor än en rockstjärna.

Och här är Gerard Love. Som ni kan se hade vi den bästa platsen precis vid scenkanten - men det var också en väldigt liten lokal.



Här är ett klipp från 1992 när de slog igenom. De såg lite annorlunda ut då. Fast det lät ungefär likadant.

The XX på Tonhalle

Igår var vi på en fin konsert med The XX på Tonhalle. Det var väldigt bra på alla sätt och vis. Magda tyckte att det var extra bra att det var en ganska kort medellängd på publiken denna afton så att hon kunde se ganska mycket av det som hände på scenen.

Way Out West

Det var verkligen kul att få gå på popfestivalen Way Out West, även om inte Magda kunde följa med den här gången.

Det var en hel del fina band. Här är alla jag såg med länk till ett youtube-klipp om någon är nyfiken.


Jens Lekman


Panda Bear


Beach House


Local Natives


The National


LCD Soundsystem


Basia Bulat


Taken by Trees


Girls


The Radio Dept


Pavement


Håkan Hellström


Broken Bells


The Chemical Brothers

Air på Tonhalle

Air är ett fint franskt band (jag vet, det hade ju varit vitsigare med ett halvfranskt band) som jag verkligen gillar enda sedan Moon Safari kom ut för tolv år sedan. Såklart att jag blev glad när jag fick konsertbiljetter av Magda i julklapp. Allra bäst var nog Kelly Watch the Stars, men jag måste säga att den senaste skivan Love 2 håller väldigt fin klass och de låtarna funkade också jättefint på scen med snyggt projicerad video i bakgrunden.

Grizzly Bear på Theaterfabrik

I torsdags provade vi på konsertscenen i München för första gången. Grizzly Bear (som ju ligger bakom en av årets finaste låtar Two Weeks) var på besök och det ville vi ju inte missa. Inte blev det sämre av att Annie Clark som under namnet St Vincent gör intelligent feminist-pop agerade förband. Det var en utmärkt konsertkväll ända fram till det att Grizzlybjörnsbasistens förstärkare pajade, men då hade de redan spelat en timme så det var ingen total katastrof. Nästa konsert blir nog Air i januari.