Midsommardagsutflykt i Bayern

Vi har tillbringat midsommarhelgen i Bayern och hann med en fin Voralp-tur på lördagen. Som vanligt åkte vi tåg (och lite buss) från München till bergen, man behöver verkligen ingen bil för att komma ut i spenaten här.

Vi satte kurs mot Risserkogel, men eftersom vägen efter 700 höjdmeter gick över i en svindelframkallande stig på en bergsrygg, planerade vi om rutten. Nedan ser ni hur brant det blev. Hu.

Nästa bergstopp var dock inte långt borta, så vandringens höjdpunkt (bokstavligt talat) blev Setzberg, på 1712m. Vi blev lite förgrymmade när toppkorset vaktades av vilda alp-kor vars koskällor klämtade hotfullt. Men med lite övertalning fick vi komma förbi.

Observera att vi hade oavsiktligt koordinerat vår klädsel - så kan det gå när man har de flesta kläderna på annat håll. Här kommer en panoramavy från Setzberg, med kor och vandrare:

Utsiken mot Tegernsee gick inte av för hackor.

På vägen ner passerade vi skärmflygarstartbanan på Wallberg, där uppåtvindarna utnyttjades till max. Det ser verkligen härligt ut när de är i luften, men skulle man våga springa utför alpängen och rakt ut i luften?

Preparati in fretta per la gita di Pasquetta!

I måndags packade snörde vi på oss vandringskängorna för första gången för säsongen. Vi klämde in oss på det fullsmockade Bob-tåget till Bayrischzell och kunde halvannan timme senare börja knata upp mot Seebergkopf. Vädret var soligt och varmt när vi började och slutade vår vandring, men det blev tyvärr mulet och lite kyligt när vi var uppe på toppen. Vandringsmässigt var det en rätt trevlig tur med sådär fyra timmar gå-tid på skogsstigar och mindre vägar. Vitsipporna blommade fortfarande en bit upp på berget, annars var det mest smörblommor och de som vi kallar illblå alp-sippor och gula alp-primulor. En liten besvikelse var att murmeldjuren fortfarande vare sig syntes eller hördes (de lär vissla på våren).


Utsikt mot Bayrischzell från Seebergkopf.Utsikt mot Rotwand.
En påskhare i marsipan passar utmärkt som matsäck.

Roß- und Buchstein

Förra söndagen packade vi in oss i Cristina och Jochens folkabuss och rullade sedan iväg ner mot bergen. Vårt mål var tvillingtopparna Roß- und Buchstein, fast vi åkte förstås inte bil ända upp på toppen. Nä, nä, vi parkerade i en frostnupen dal och gick därpå först på en fin skogsstig och sedan över ett par alpängar, som för säsongen var kobefriade. Ganska skönt tyckte jag, som har viss respekt för kor. I alla fall när de är alldeles lösa och lediga och står mellan mig och den bergstopp jag vill upp på.
Sista biten upp på toppen fick vi klättra en aning. Det gjorde de flesta andra också, fast de hade utrustning och tog sig upp på bergets klippiga och i det närmaste vertikala sydsida. Vi följde stigen istället, som förvisso var brant och krävde att man använde händerna emellanåt, men ändock var en stig. Det fanns också en vajer man kunde hålla sig i, eller kanske koppla fast barn av den mindre modellen i så att de skulle trilla ner. Vi såg en hel del ganska små bergsbestigare, en del försedda med säkerhetssele.

Från toppen såg man en bra bit in i Österrike. En av de fina sakerna med Bayerische Voralpen är att landskapet är helt platt åt ena hållet (mot München till), och alldeles otroligt bergigt åt det andra hållet.
Mellan de två bergstopparna ligger Tegernseer Hütte, som tyvärr var stängd för säsongen. Vi åt medhavd matsäck i stället, och njöt av solen och de varma fönvindarna.

Sen gick vi ner igen och fastnade i ett par timmars stau innan vi kom tillbaka till München. Men det var det nog värt ändå.

På hajk till Hirschberg

Det var riktigt somrigt på bonus-helgdagen annandag pingst så då packade vi med oss morötter och åkte på alp-tur tillsammans med de frilufsigaste av fysikerna på LMU (Peter, Rafaele, Adrian och Patrick och hans bror Dominik).

Vi startade nära Tegernsee och sedan var det, inte helt oväntat, mest uppför. I alla fall halvvägs. Det var ganska lätt och en riktig toppenutsikt från toppen med snöklädda bergstoppar åt ena hållet och sjön åt andra hållet.

Vi går över daggstänkta berg

Igår snörde jag på mig de nya gåskorna för en heldagshajk med Adrian och Patrick från jobbet samt Andreas och Adrians kompis Christiana. Så speciellt daggstänkt var nu dock inte berget, för vi började gå först kl 11 efter att ha åkt tåg och buss till utgångspunkten, en mycket fin dalgång med porlande alpforsar och ungefär en miljard fjärilar (som var lite obehagliga eftersom de gärna ville ha lift upp på berget).

Vi gick upp 800 meter till Rotwandbergets topp (http://de.wikipedia.org/wiki/Rotwand_(Bayern)). Sen gick vi ner igen, fast åt ett annat håll. Bergssidorna var strösslade med kor som ibland stod på vår stig. På nervägen passerade vi Soinsee, som hade lite jörpig botten så jag badade inte. Mina arbetskamrater var dock tuffare. Halv 8 satte vi oss på tåget tillbaka mot Munchen.