Äntligen en fin vårdag! Efter en ovanligt segdragen vinter kändes det fint att dra på sig vandringsskorna och packa utflyktsryggsäcken igår. Solen strålade från en klarblå himmel, temperaturen kilade upp över femton grader och påskliljorna stod som spön i backen.
Vi valde utflyktsmål med omsorg: en vandring kring den lilla byn Wootton skulle erbjuda pastoral idyll, hästhagar och strålande utsikt mot Oxford från Jarn Mound. Våra förväntningar var på topp, eftersom ingen mindre än arkeologen som grävt ut Knossos, Sir Arthur Evans, skapat denna utsiktsplatå mot "the dreaming spires". Vi tog bussen till Wooton och letade med lokalbefolkningens hjälp reda på vandringsstigen. Med raska steg började vi gå upp mot Boars Hill där den beryktade utsiktskullen skulle finnas.
En skylt med texten "Jarn Mound and Wild Garden" verkade lovande, så vi gick in genom en grind. Men var var kullen vi skulle se utsikten från? Marken var oroväckande platt, och även om den vilda trädgårdens mossor och vitsippor var sevärda kände vi oss aningens lurade. Till sist, bakom ett par tallar skymtade vi en trappa. Kunde en jordhög på ca 20 meters höjd verkligen ge panoramavy över skogen?
Nä, det kunde den förstås inte. En karta visade vad vi skulle ha sett för ett halvsekel sen, innan träden växt upp. Snopet!
Något molokna klättrade vi ner från utsiktsplatån och tänkte att gamle Arthur nog skulle vara rätt besviken på hur hans handbyggda jordhög ser ur idag. Som tur var fanns det andra fina saker att se längs vägen, som den här trädgården med tallar och vårblommor...
Nog ser det väl ut som i Brideshead Revisited?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar