På Oktoberfest

Oktoberfesten har hållit på i drygt en vecka och i lördags gick vi dit och kollade in läget. Det var lite som väntat: ett väldigt stor nöjesfält (komplett med läskiga karuseller och radiobilar) med väldigt mycket folk på samma yta.

Eftersom vi inte hade bokat plats fanns det inte en chans att få plats i något av de stora och fina öltälten så vi (jag, Magda och Andreas) fick nöja oss med att kika in genom fönstret.

Däremot gick det efter kort köande att komma in i det mer familjevänliga kaffetältet som visade sig vara synnerligen bizarrt. Det var lite som man föreställer sig ett typiskt öltält, fast korsat med Willy Wonkas chokladfabrik - komplett med leende pappkaffekannor och dito bakelser på väggarna och tyskt coverband på en scen mitt i lokalen. Wonka-faktorn höjdes ytterligare av att väldigt många tillresta italienare hade iklätt sig mycket klädsamma souvenirhattar och därmed liknade oompa loompier ganska mycket. Folk stod glatt på bänkarna och tjoade med i de bayerska dängorna så det stod härliga till - fast det var säkert bara en liten bris jämfört med de stora öltälten. Det var minst sagt märkligt, men ändå väldigt kul.

Magda ville prompt gå och titta på loppcirkusen (Flohzirkus Mathes) som hon hade hört skulle finnas på området så vi gick dit. Det var kanske inte så häpnadsväckande konster vi bjöds på (en loppa kunde knäppa iväg flörtkulor) men det var väldigt hög stofilfaktor då cirkusen hade anor från 1948 - och det syntes på den snygga lilla vagnen som lopporna och loppdomptören höll till i.

Världens äldsta korvmoj

Vi har haft besök av Karro, Gunnar och Frikadellen i veckan. Roligt! På söndagen gjorde vi en utflykt till Regensburg som har kvar väldigt mycket av den medeltida stadskärnan då staden förskonades från bombningar under kriget. Vissa i sällskapet tyckte att den absoluta höjdpunkten var att få äta lunch på världens äldsta korvservering, grundad 1135. Vi åt förstås Regensburger-korv med sauerkraut och hemgjord senap.



Andra var lite mer imponerade av den gotiska katedralen. Det är en av de största i Tyskland. Vi hann också med att gå över Donau, äta försenad födelsedagstårta på Cafe Goldenes Kreuz och vandra runt i gränderna.

28E

I vanliga fall tycker jag att man turistar bäst till fots, men när det gäller Lissabon måste jag göra ett undantag: där är det spårvagn som gäller. Lyckligtvis var även Erik ytterst lättflörtad när det gäller eleganta gula spårvagnar av det mer hanterbara slaget så vi hoppade på linje 28E från Igreja da Estrela till Graca. Det var verkligen fint att sitta vid ett öppet fönster och se hur den lilla vagnen slingrade sig fram i väldigt knixiga gränder upp förbi Castelo de São Jorge. Det var också en fin retrotripp då vagnarna sattes i trafik på 30-talet och de var väldigt fint hållna. Här är ett litet videoklipp som någon annan har gjort men som visar ungefär hur det ser ut.

Notera också den fina kaklade fasaden i bakgrunden. Det var ett väldigt vanligt och fint inslag i gatubilden.

Till fots i Lissabon

Lissabon visade sig vara en oerhört charmig stad med ett lagom antal skavanker. Vi spenderade den största delen av tiden till fots antingen i en uppförsbacke eller en nedförsdito eller på någon trevlig liten servering. Om man beställer uma bica så får man en portugisisk kopp kaffe som är en lite längre espresso. Inte illa alls, speciellt om man beställer in en liten godsak till (som i det här fallet var väldigt nyttig eftersom det är 20% bönor i smeten).

En fin sak med att anlägga staden på ett antal kullar är att man kan få väldigt fin utsikt när man väl knatat uppför en lång backe. Här är ett foto taget över staden från utsiktspunkten i Graca.

Bollen är rund

När övriga arbetskamrater satte sig på morgonplanet hem till Sverige så smet jag och den ständigt leende Erik istället in till Lissabon för att turista och (framför allt) gå på fotboll. Efter noggrant övervägande valde vi Belenenses - Benfica som de flesta portugiser rekommenderade eftersom det är ett derby. Nu blev själva matchen inte så hemskt dramatisk då Benfica tidigt tog ledningen och så småningom kunde rinna ifrån till en 4-0-seger utan att förta sig, men det är ju alltid kul att gå på en match där det tjoas lite extra på läktaren. Vi kunde också glatt konstatera att det var en hel del barn och gamla tanter som dök upp i Benfica-halsduk. Fotboll är mer än ett nöje helt enkelt. På bilden syns Erik med lite glada Benfica-supportrar i bakgrunden.

Havet!

Ganska långt från München hittar man havet. Man kan till exempel fara till Cascais just väster om Lissabon på kick off med jobbet om man vill uppleva det på nära håll. Det är nog faktiskt avsaknaden av vatten som är det tristaste med München (och Uppsala också för den delen). Både Isar och Fyrisån känns lite småtrista när man står på Europeiska fastlandets västligaste spets. Som synes var även Mats på sitt allra soligaste humör när han hamnade vid kusten. Jag måste dock erkänna att jag inte badade i havet en enda gång, dels för att det var lite mulet den lediga förmiddagen jag hade tänkt bada, dels för att stranden var en bra bit från hotellet.

Hackerbrücke

Ganska nära där vi bor ligger den snygga Hackerbrücke. Dit kan man gå på kvällen och kolla in tågen som rullar in från Venedig eller Wien eller så. Det passar extra bra om man har Trans-Europe Express i lurarna.

Man kan också beundra alla stiliga lyftkranar.

Fortsätter man bort på andra sidan bron kommer man så småningom till Oktoberfestplatsen. Där bygger de tält för fulla muggar just nu. Nästa vecka drar det hela igång.

Konferensvecka

Under veckan som gått har vi varit på konferens båda två. För min del besökte jag en rolig workshop i Zurich. Det var extra roligt eftersom många föredrag handlade om sånt som jag gör, eller vill börja göra snart (de flesta av dessa gavs på torsdagen, i fall ni vill titta i schemat). Strängteorikonferenser kan annars vara ganska spretiga, eftersom det numera är ett väldigt stort och varierat forskningsområde. Ett extra plus till schweizarna för deras ypperliga organisation; tidsschemat höll och det trådlösa uppkopplingen funkade fint. Ganska stor konstrast till den konferens jag var på i Rom i somras (dock förlåter jag det mesta just för att den konferensen var i Rom).

Zurich visade sig från sin soligaste sida. Jag har varit några dar i stan förut och gillar den verkligen. Universitet ligger en bit upp på berget (på Niederdorfsidan av floden) och hade, som ni ser, strålande utsikt. Jag var också lite i de hippa gamla industrikvarteren eftersom konferensmiddagen var i ett gammalt stålverk.

Snyggaste fiket

I lördags gick jag och Magda till ett av de snyggaste caféerna jag någonsin sett. I korsningen Steinheilstrasse - Augustenstrasse ligger det: Café Jasmin som öppnade 1955. På den tiden var det nog väldigt trendigt på ett extravagant sätt. Det blir lätt så när man har guldfärgade väggar och ljusrosa tak. Det var också en hel del grymt coola detaljer som tex vägglampan på bilden ovan och den sublimt inbyggda högtalaren på bilden nedan. Eller dörrarna till toaletten; man blir ju kissnödig bara man tänker på dem.

Lunch

Det tråkigaste på hela dagen när man jobbar hemifrån är att man inte har någon att äta lunch med. En dag i förra veckan följde jag med Magda och hennes trevliga arbetskamrater och åt på lunchrestaurangen Mensa på universitetet. Maten var kanske inte så mycket att skriva hem om (notera särskilt den trendiga avsaknaden av tallrik) men det var ju trevligt att inte behöva äta ensam i alla fall.

Den läsare som minns sitt 80-tal har säkert ett alldeles särskilt förhållande till läskedrycken Black Orange. Eller hette den rentav Fanta Black Orange? Nå, till min oförställda glädje har jag kunnat konstatera att just denna läskedryck, om än under fingerat namn, nu finns i Bayern! "cola küsst orange"

Huvudvärkens dag

Idag firar man huvudvärkens dag i hela Tyskland. Jo, det är sant, kolla själva om ni inte tror mig.

Jag och Magda och Andreas har i alla fall firat på bästa sätt genom att åka till Ikea och köpa kräftor. Dock känns det väl mer logiskt att man firar huvudvärkens dag dagen efter kräftskivan i de flesta fall?