Semester med fiskdamm

Vi har varit på semester igen! Denna gång tog vi tåget till Gardasjön, för att där fira min pappa Oves 70-årsdag. Födelsedagsbarnet var förstås med på resan, liksom Atti, Karro, Gunnar, Fredrika, Marie och Hasse. Det var väldigt fint vid sjön och vi hade vackert väder mest hela tiden så det blev också lite bad.

Fiskdammen vid hotellet var något av en favorit för Fredrika. Speciellt när hon fick ligga på mage och kolla på guldfiskarna och sköldpaddorna.

Ohel Jakob

En av mina favoritplatser i München är St Jakobsplatz, ett torg utan räta vinklar som kantas av Stadtmuseum, Jüdischen Museum och den judiska församlingens Gemeindehaus. Det som dominerar torget är dock Münchens huvudsynagoga Ohel Jakob, som invigdes för 4 år sedan. Tillsammans bildar de tre sist nämnda byggnaderna Jüdisches Zentrum Jakobsplatz. Byggnaderna är mycket olika; museet har stora fönster och släta stenväggar, församlingshemmet är tämligen diskret, och synagogan består av en grovhuggen bas och en överbyggnad av metall. Men eftersom alla tre byggnader är byggda i samma sten, ser man direkt att de hänger ihop och torget får en sammanhållen karaktär.Ohel Jakob betyder Jakobs tält, har jag fått lära mig. Åh, det är en så fin byggnad! Den grova stenen i fundamentet lyser i solljuset och överbyggnadens filigranmönster med överliggande trianglar/davidsstjärnor ger en lätt och luftig kontrast. Jag har velat gå in och kolla på interiören sen jag såg den första gången, men har mötts av låsta portar - ända tills idag! Det är Europeiska dagen för judisk kultur idag, och synagogan visades för allmänheten. Jag, som hade söndagspromenerat till torget av en slump, kom in på visningen kl 3 och kunde hänga med hyfsat i föredraget (på tyska) om den judiska församlingens historia, symboliken i byggnaden och dess utsmyckning samt hur judiska gudstjänster går till. Det finaste med intriören tyckte jag nog var att man såg så mycket himmel genom överbyggnadens filigran; det blev verkligen ett vackert ljus. Intriört är synagogan klädd med cederträ, utsmyckad med deviser ur Toran samt vissa textilier.
Föredraget var förstås mycket intressant. Jag lärde mig mycket om symboliken i arkitekturen och utsmyckningarna. Också en hel del om judiska ritualer som jag inte mindes från skolan. Det var också mycket gripande att höra om församlingens historia, se minnesmärket över de 4500 judar från München som mördades under Förintelsen och höra hur en Tora-rulle mirakulöst räddades undan nazisternas förstörelse och nu har återbördats till München och Ohel Jakob.

Vi har inte skrivit så mycket tidigare på bloggen om Förintelsen och andra världskriget, trots att det är en så viktig del av Münchens och Tysklands historia. Spåren av kriget är många i staden; flera återuppbyggda monument har tydliga skarvar så att man ser vad som är klarade bomberna, och vad som är återuppbyggt. Det finns minnesmärken över nazismens offer, skyltar som berättar om nazitidens skräckvälde, plaketter med namn på de som deporterats från bostadshus, och Judiska museet och Stadsmuseet har permanenta utställningar. Det har dock inte känts som vi har kunnat göra detta allvarliga ämne rättvisa här. Ett foto på barackerna i Dachau förmedlar inte hur fruktansvärt det var där. Man måste åka dit.