Ny utflykt till ny stad, och därmed byte av titelinspiration för våra blogginlägg. Häromveckan var vi i Neapel på snabbvisit. Magda höll föredrag för och diskuterade T-dualitet med strängteoretikerna på INFN Napoli (samt en jesuitpräst från Vatikanen!) och Dante kom ner för att lapa sol och kultur på helgen. Här ser ni utsikten över stan och Vesuvius från Certosa di San Martino som vi besökte på fredageftermiddagen.
Certosa di San Martino är ett gammalt klosterkomplex som nu är omgjort till museum. Förutom den vackra utsikten kan man skryta med vackra klostergångar, kapell på längden och tvären, prakt-vagnar och dito båtar, krubbfigurer från medeltiden och framåt, och så förstås en massa kyrksilver, tavlor, osv. Mycket av konsten fokuserade på den helige Bruno, som grundade den karthusianska order som klostermunkarna tillhörde. Nu ska man inte bli förledd av alla konstskatterna till att tro att munkarna levde lyxliv där uppe på kullen -- nej, fokus var på bön och isolering (och så en och annan tur med praktbåten?). På bilden skymtar enpersonsceller med väggluckor för matleverans bakom den festliga balustraden med dödskallar.
När vi tagit (rätt) linbana ner från berget gick vi och åt middag med min kollega Franco och hans vänner. En av rätterna var denna neapolitanska specialitet: pasta med havets frukter och bönor, som tillagas i lerform i ugn. Det var otroligt gott. Här ses den stolte restaurangägaren öppna det lock av pizzadeg som täcker skapelsen.
Sen blev det lördag förmiddag och dags att ta tag i den lista med kyrkor som man bara måste se i de grekiska kvarteren av stan. Listan hade ställts upp av Franco och vi hann med ungefär hälften. Vi får åka tillbaka och kolla in resten en annan gång.
Vi gillade alla kyrkor, men om man ska nämna någon så ligger Chiesa di San Giovanni a Carbonara bra till. Där finns ett fantastiskt korkapell med 1300-talsfresker som avbildar änglakörer och munkaliv om vartannat. Vi oohade och aahade.
På lördag eftermiddag tog vi oss ut till pinakoteket i Palazzo Reale di Capodimonte där vi spanade in vad de farnesiska och borbonska dynastierna hann skrapa ihop i konstväg under sin tid vid makten. Det var en hel del, visade det sig. Sen promenixade vi in till stan mellan tuff-murar och under tvättlinor för ännu en fin middag med havstema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar