måndag 27 augusti 2012
Längs pråmdragarvägen till Abingdon
Vi fick en söndag med fin-fint väder, perfekt för att testa en av vandringarna i vår bok Best Tea Shop Walks in Oxfordshire. Vi bestämde oss för att ta turen längs Themsen från Oxford till en av Englands allra äldsta städer: Abingdon.
Den gamla dragvägen finns bevarad nästan hela vägen längs floden så det är bara att ge sig ut i den lummiga engelska naturen. Det var verkligen fint med mycket blommor och glada gäss och mängder med björnbärsbuskar med nästan-mogna bär.
Halvvägs passerar man Sandford Lock som ligger kanske 7 km söder om Oxford.
Väl framme i Abingdon kunde vi konstatera att det fanns mycket sevärt trots att klostret som en gång dominerade staden är borta. Ovan syns den speciella County Hall som huserar stadsmuséet.
Här är fyra foton tagna runt stadens mest kända kyrka, St Helen's, som hade varit rolig att se även på insidan, men tyvärr hann vi inte fram innan de låste dörren för kvällen. Bredvid kyrkan låg också ett fint almshouse från 1400-talet (den långa byggnaden som Magda nyfiket tittar in i) som av allt att döma fortfarande användes som äldreboende.
The Victoria & Albert
Här är en del av det enorma (51.000 m2) Victoria & Albert-muséet i London som vi besökte i lördags. Britterna är ju väldigt bra på muséer och det här konst- och designmuséet var inget undantag. Det fanns inte en chans att man skulle kunna hinna med att se allt på en dag så vi fokuserade på den permanenta utställningen Britain 1500 - 1760, men vi hann med en liten mode-exposé och lite renässanskonst också.
Muséets café (som faktiskt är världens första) är värt ett hedersomnämnande: det består av tre oerhört vackra rum utformade av Morris, Gamble och Poynter på 1860-talet som exempel på god engelsk design. Ovan syns det gröna Morris-rummet med fönster av Edward Burne-Jones. Visst är det väldigt mycket art noveau, men 25 år före sin tid?
Och på de här tre fotona syns Magda i The Grill Room av Sir Edward Poynter, Poynter-rummets fina dekorationer i målat kakel samt en and-detalj från de målade fönstren. Superfint! Och det var verkligen gott med en kopp te och lemon cake på eftermiddagen efter väl förrättat värv.
Se upp!
Har man sett Hitchcocks klassiska The Birds från 1963 och katastroffilmen 2012 som kom för något år sedan blir man självklart lite skraj av den här skylten i Hyde Park. Magda tror dock att min oro för apokalypsen är obefogad och att de helt enkelt varnar för några lösa enter.
Cornish crab på The Magdalen Arms
En trevlig modern företeelse i England är uppkomsten av gastropubar lite här och där. Tanken är att de ska servera (i huvudsak brittisk) mat med lite bättre kvalitet, men utan att det ska vara särskilt dyrt. En av de bästa pubarna i Oxford är The Magdalen Arms, där vi tidigare firade The Diamond Jubilee med makalöst god kanin och som vi gjorde återbesök på i fredags i sällskap med Magdas kollega David. Efter krabban (som var lagom för två) vankades det ännu en god rätt: skogsduva med polenta och bönor.
fredag 24 augusti 2012
Hav och mat i Piran
När Magda hade tröttnat på att jobba i Trieste åkte vi över gränsen till Slovenien och hamnade i Piran. Det är en fantastiskt välbevarad liten stad med lite medeltidskänsla som ligger på en udde i Adriatiska havet. Vi spenderade en vecka där med att bada och äta fisk.
Om man beställer fritto misto får man inte bara calamares utan också småfisk i mängd. Man kan låta bli att äta huvudet om man vill.
Här är Magda med en Skorpionfisk enligt traditionellt recept. Antingen äter man fisken ugnsbakad med lite grönsaker och potatis al forno, eller så kommer den grillad med spenat och potatis. Båda tillagningssätten ger utmärkt resultat.
Wienesiska caféer i Trieste
Magda har varit på besök på ICTP i Trieste i juli och jag åkte med och låg på stranden eller gick på café under tiden hon satt på kontoret. Det var inte så dumt alls faktiskt. Stan är ganska fin och inte så proppfull med turister. Ovan syns utsikten från domkyrkoplatsen.
Caféer var det ja... Enligt vissa källor konsumerar triestinarna dubbelt så mycket kaffe som den gemene italienaren. För att ytterligare krångla till det var Trieste länge underordnat Habsburgarna så jag hade läst mig till att det skulle finnas ganska mycket österrikiska influenser i stan. Men hur skulle det yttra sig månntro? Skulle man kunna få en Kleiner Brauner rentav? Nej, riktigt så österrikiskt var det inte, men några av caféerna var ganska wienesiska i stilen. Och de hade ofta Strudel på menyn. Ovan Caffè degli Specchi som pryder sin plats på fina gatan (Piazza Unità d'Italia) sedan 1839.
Allra mest likt Wien var det på Caffè San Marco som man absolut inte ska missa om man har vägarna förbi. Jag tror inte så mycket hade ändrats sedan 1914 när de slog upp portarna för första gången och James Joyce var en frekvent gäst.
torsdag 23 augusti 2012
Wallingford och Henley-on-Thames
I söndags var det soligt och varmt och bra väder för en utflykt, så Jenny och jag tog bussen till Thames-byarna Wallingford och Henley-on-Thames. I Wallingford har Morden i Midsummer spelats in, men trots att Jenny följer serien var det inte mycket som kändes bekant.
I Henley har man kunglig regatta och någon slags koppling till Det susar i säven. Denna soliga dag märktes dock en musikfestival med 70- och 80-talstema mest. När vi åt vår picknick vid floden passerade massa folk, en del i tidsenlig utstyrsel, på väg till festivalen. En del till fots och en del med hjulångare.
I Henley fanns det fina hus med Arts and Crafts-känsla.
Vi avslutade dagen med cream tea hos Henleys kyrktanter, som serverade rejäla kakbitar iklädda sina bästa söndagsklänningar. På kyrkogården som ni ser skymta bakom Jenny ligger för övrigt Dusty Springfield begravd.
tisdag 21 augusti 2012
Inflyttade
Efter ett par månader på drift har vi nu börjat installera oss i Oxford. Vi har fått nycklarna till lägenheten, skaffat mobiltelefon och hoppas så småningom vara så moderna att vi har internet hemma. Då lovar vi att blogga oftare! Tills vidare får ni hålla till godo med utsikten från vårt vardagsrumsfönster, som vi tycker kompenserar de 60 trappstegen man måste ta sig upp för att komma hem till oss (nej, det finns ingen hiss).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




