Om pulkatävlingar och iPhonekameran

När man ska ta pulkatävlingsfoton är iPhonekameran inte så jättebra för motivet hinner nästan alltid flytta på sig. Nå, man får i alla fall en känsla för fart och fläkt när Fredrika och Gunnar far fram! Värt att nämna är också att, precis som när man ser utförsåkning på tv, så är det mycket högre och brantare i verkligheten än det ser ut på bild.

St John's College, Cambridge i regn

St John's College hör till de mer imposanta collegen i Cambridge med flera fina innergårdar i lite olika stilar. Som sig bör har de också ett chapel (se ovan) som inte går av för hackor.  

Just den här dagen höll de på och rengjorde taken på New Court så vi fick nöjet att gå över Bridge of Sighs som man annars bara får se utifrån. På kanalen var det några punters ute. Det såg inte så värst kul ut för det regnade ganska mycket, men det kan nog vara väldigt fint framåt våren. Vi får sikta på att ta en tur på The Cherwell i sommar istället.

På New Court kunde man lätt se vilka studenter som var hemma. Snyggt!

Kyrkopark?

Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i engelsmännens syn på gamla kyrkogårdar. Istället för att hålla efter gräsmattorna, se till att gravstenarna står rakt och kanske flytta undan gamla döingar för att göra plats för nya, verkar ett trivsamt, halvt förfallet utseende eftersträvansvärt. Som vid Little St Mary's i Cambridge. 

Ser ni snödropparna, förresten? I januari är det vår i England.

Ely

 En kvarts tågresa bort från Cambridge ligger den lilla staden Ely, som är berömt för sin enorma katedral från 1100-talet och sina ålpajer. Ett perfekt utflyktsmål när man känner sig mätt på Cambridges colleges, alltså. Eller om det är april och man vill delta i den årliga ål-kastningstävlingen, förstås.

Vi fokuserade på katedralen, snarare än ål, under vårt besök. Framförallt tittade vi närmare på det oktagonala tornet som kröner kyrkan där mittskeppet och sidoskeppet möts. Tillsammans med en guide kunde man nämligen klättra upp i tornet, via smått klaustrofobiska spiraltrappor och något svindelframkallande takvandringar. Men upp kom vi, och kunde beundra både de fina ängelpanelerna från 1800-talet och de 1000 år gamla ekstockarna som bär upp hela konstruktionen.

 

Det är nämligen så att Oktagonen var tvungen att konstrueras i trä; på 1300-talet rasade den stenkupol som tidigare prydde katedralen, mirakulöst nog utan att skada munkarna som precis avslutat sin morgonbön. En träkonstruktion var det enda som kyrkan kunde bära upp, och resultatet blev det oktagonala tornet.

 

Så här ser tornet ut utifrån. Det var blåsigt och kallt på toppen.

Det finns förstås lite andra saker att titta på i Ely. Fina korsvirkeshus, Cromwells hus och fina te-ställen. Med ingefärsscones!

Chelsea bun

 

I helgen har vi turistat massor, och det kommer nog fler blogg-poster så småningom. Men än så länge är jag kvar på Newton-institutet och har inte så mycket tid för längre epistlar. Det får bli en kort post istället, om en av livets väsentligheter: bullar. Enligt säkra källor får man inte åka ifrån Cambridge utan att ha ätit en Chelsea bun på Fitzbillies. Och varför skulle man vilja det?

Januari i Cambridge

Nu i januari hälsar jag på Isaac Newton-institutet i Cambridge, som har ett roligt strängteoriprogram som sträcker sig över hela våren. Det hela startade med en tredagars workshop den här veckan, med många spännande föredrag (jag pratade om det här) och fortsätter nu med ett par seminarier i veckan. Det är kul att vara gäst på en annan institution ett tag och få chansen att diskutera och kanske starta projekt med folk från andra ställen.

Men idag var det lördag och jag tog ledigt från fysiken för att kolla in Cambridge. Det är väldigt fint. Jag promenerade runt längs Cam och på snirkliga gator mellan college med tinnar och torn. Som ni ser var det finfint väder också. Får se om jag får med Dante på en punt-tur när han hälsar på nästa helg.