Nära där vi bor ligger en skola som har supersnygga målningar på fasaden mot gatan. Det är flera fina motiv, men grisarna är nog finast. Så ska det se ut!
Kvart i åtta vaknade jag av att solen sken in i vårt sovrum. Dante blev jätteglad när jag förkunnade att det var dags att gå upp och snöra på sig vandrarkängorna för att ge sig ut på vårvinterpromenad. Ja, ni ser ju själva hur glad och vaken han ser ut på bilden här bredvid. Och då hade vi ändå hunnit äta frukost och gå en bra bit av vägen.
kanalen som på sina ställen var plogad för skridsko-åkning, men isen såg inte riktigt ut att hålla för något skrinnande längre.
På fettisdagen går München-borna man ur huse för att se den årligt återkommande Tanz der Marktfrauen, lufta maskeradskostymen, sjunga schlagers, äta krapfen och dricka bubbelvin. Dansen gav vi inte så mycket för, men det här med att klä ut sig är ju värt all uppmuntran. Dessutom sken solen över Viktualienmarkts alla bin, tvättställningar, elefanter, vikingar, munkar, vattenkannor, blommor, lejon, krinolintanter och afroperuker (för att nämna några).
kälkåkare. Vi såg ganska många kälkåkare också, de flesta på finfina gammeldags träkälkar. Hade det inte varit för barnens färgglada overaller hade illusionen av tidigt 1900-tal varit perfekt.
BMW kommer ju från München så det står alltid några reklambilar vid flygplatsen (fast nästan lika ofta Audi och Mercedes faktiskt). Den här reklamen var dock ovanligt fin. Är det en riktig bil eller en leksaksbil i skala 1:1?
Klart att vi hann med att testa ett nytt fik i lördags också!
tt nästan ha tittat på Ohms grav, zick-zackade vi oss förbi ganska många kälkåkande barn och dito dragande föräldrar till Götterspeise - ett förträffligt litet chokladkafe i Glockenbachviertel. På bilden ser ni vad jag beställde - varm choklad på Mexiko-vis, vilket visade sig innebära en choklad- och kryddintensiv, tämligen osötad dryck. Dante drack den italienska chokladvarianten som var riktigt god den med. Fint var det också, men tyvärr lite ont om sittplatser.
