Cafe Bazar

I Salzburg finns ett fin-fint café som heter Bazar - faktiskt så bra att vi gick dit även andra gången vi besökte stan. Det ligger också bra till när man kommer från järnvägsstationen och promenerar in till gamla stan och plötslig bara måste ha en "kleiner Brauner".


Denna gång testade jag Apfelstrudeln och den höll allra högsta klass måste jag säga (vaniljsåsen var dock inget att blogga hem om). Magda åt husets egen tårtspecialitet: en utmärkt chokladtårta med lingon. Men inte nog med att det smakar bra - det är också väldigt, väldigt snyggt.

Vinterutflykt till Salzburg

Förra helgen tog vi en vinterutflykt till Salzburg med Atti och Ove. Stan var fin även i vinterdräkt och man frös inte det minsta om man hade på sig sin vinterdräkt.

Vi flanerade runt och tittade på stan som dagen till ära täcktes av en adventsaktig doft av Glühwein och stekt korv. De har väldigt fina skyltar på butikerna tycker jag.


Allra snyggast var kanske Scherzers hattaffär och Ove ville såklart in och köpa en elegant bilhatt, men det var dessvärre stängt. Men det var öppet på Deco Art som säljer mycket snygga retrosmycken, så Atti och Magda var nöjda i alla fall.


Sedan följde vi den schnitzlade banan till restaurangen Alt Salzburg och åt förnämlig tafelspitz / schnitzel. Tyvärr räckte inte batteriet i kameran längre än så och därmed är även denna bloggpost till ända.

Residenz

När vi hade Atti och Ove på besök och vädret inte tillät så mycket andra aktiviteter passade vi på att gå och titta på Residenz. Det var ett mycket stort museum, speciellt som vi också gick och tittade på de två bi-museerna Schatzkammer och Cuvilliés-Theater, så vi hade att göra hela dagen.

Här syns Magda med de bayerska kroninsignierna som var fina. Det värdefullaste i ätten Wittelsbachs ackumulerade skatter ansågs för övrigt till ganska nyligen vara ett rum fyllt med heliga reliker (som nu också fanns utställda i muséet). Bizarrt!

Glad 1:a advent!

Om ni hade varit i München, så hade ni fått smaka på Dantes nybakade pepparkaka.

Amerikahaus

Vid Karolinenplatz i München ligger det fina Amerikahaus som är ett kulturcentrum inrättat efter andra världskriget. De flyttade in i huset 1957 och det är väldigt tidstypisk och snygg inredning. När vi väntade på att Lambchop skulle börja spela passade vi på att knäppa några foton.

Tre konserter på en vecka

Det är bråda tider för musikälskaren i München nu med massor av spännande konserter att se. Själv inledde jag konsertveckan med Vampire Weekend på Tonhalle. Tyvärr var Magda så förkyld att hon inte kunde följa med, men det var fullsatt även utan henne.




På torsdagen mådde Magda bättre så vi kunde gå tillsammans och se Lambchop, enligt egen utsago "Nashville's most fucked-up country band", fast jag vet inte om det är country direkt. De spelade på Amerikahaus som är en jättefin byggnad med snygga 50-talsdetaljer (se nästa blog-inlägg).




Igår var det dags för ännu ett utmärkt band från Brooklyn: The Pains of Being Pure at Heart som spelar 90-tals-ekande power pop. Ett glatt inslag var att en konsertbesökare längst fram vid scenkanten idogt ropade "Play an Irish Song!".

Lego-karbonit

Jag gillade lego mycket när jag var liten, i synnerhet med rymdtema, så jag hade säkert varit ett stort Star Wars-lego-fan om jag hade varit i lagom ålder idag. På Kaufhof vid Stachus har julhandeln börjat och där hade de lite fina Star Wars-legofigurer i jätteformat. Roligast var väl Han Solo frusen i karbonit.

Roß- und Buchstein

Förra söndagen packade vi in oss i Cristina och Jochens folkabuss och rullade sedan iväg ner mot bergen. Vårt mål var tvillingtopparna Roß- und Buchstein, fast vi åkte förstås inte bil ända upp på toppen. Nä, nä, vi parkerade i en frostnupen dal och gick därpå först på en fin skogsstig och sedan över ett par alpängar, som för säsongen var kobefriade. Ganska skönt tyckte jag, som har viss respekt för kor. I alla fall när de är alldeles lösa och lediga och står mellan mig och den bergstopp jag vill upp på.
Sista biten upp på toppen fick vi klättra en aning. Det gjorde de flesta andra också, fast de hade utrustning och tog sig upp på bergets klippiga och i det närmaste vertikala sydsida. Vi följde stigen istället, som förvisso var brant och krävde att man använde händerna emellanåt, men ändock var en stig. Det fanns också en vajer man kunde hålla sig i, eller kanske koppla fast barn av den mindre modellen i så att de skulle trilla ner. Vi såg en hel del ganska små bergsbestigare, en del försedda med säkerhetssele.

Från toppen såg man en bra bit in i Österrike. En av de fina sakerna med Bayerische Voralpen är att landskapet är helt platt åt ena hållet (mot München till), och alldeles otroligt bergigt åt det andra hållet.
Mellan de två bergstopparna ligger Tegernseer Hütte, som tyvärr var stängd för säsongen. Vi åt medhavd matsäck i stället, och njöt av solen och de varma fönvindarna.

Sen gick vi ner igen och fastnade i ett par timmars stau innan vi kom tillbaka till München. Men det var det nog värt ändå.

Tillbaka till 80-talet

Idag testade vi Cafe Münchner Freiheit som öppnade redan på 60-talet, men som trots det har en ganska genomtänkt och sammanhållen 80-talskänsla på inredningen. Kanske inte supersnyggt, men ganska roligt ändå. Bakverken får dock inget toppenbetyg.

Jugendstil in Schwabing 3

Efter ett par lite mer stillsamma jugendhus, som det här på Ainmillerstraße 20 (1900-01, Hönig och Söldner),
samt en och annan fin funkisport,
stod vi återigen framför ett hus av Haiger-Helbig i glada färger: Römerstraße 11. Denna gång hade dekorationerna inspiration från grekisk mytologi och färgskalan var aningen mer återhållsam. Missa inte de utsökta solrosorna ovanför fönstret på översta våningen.
Till sist passerade vi Kaiserstraße 14, som ritades av Eugen Drollinger som kontors- och bostadshus för Bayerischen Dampfkessel-Revisions-Verein. Drollinger verkar vara en av få arkitekter som har insett att harar och vildsvin pryder fasader lika fint som lejon och elefanter.

Jugendstil in Schwabing 2

Nästa stopp på vår Schwabingtur var Ainmillerstraße 22, även känt som Adam-und-Eva-Haus på grund av reliefen ovanför porten (observera att det minsann fanns två ormar i paradiset). Det här huset är rött, med dekorationer huvudsakligen i guld och turkost och över varje fönsterrad bligar en guldmask strängt tillbaka på betraktaren. Tyvärr försvinner just denna detalj på bilden nedan.

Adam-och-Eva-huset byggdes 1898-1900 och ritades av Ernst Haiger och Henry Helbig.

Jugendstil in Schwabing 1

Idag blåste ljumma fönvindar över München och solen strålade från en klarblå hösthimmel. Utmärkt väder för en spatsertur alltså, så vi packade ner vår guidebok över sevärda hus i Schwabing, snörde på oss gåskorna och begav oss i väg. Efter att ha kollat in husen där Wassily Kandinsky, Gabriel Münter och Franz Marc bodde, stannade vi till framför Friedrichstraße 3, ritat 1904 av Hans Thaler. Ganska diskret jugend-arkitektur som ni ser om ni jämför med kommande inlägg. Men ack så snyggt.


Ett kvarter bort beundrade vi först grinden till
och sedan hela huset på Konradsstraße 14, ritat av Paul Liebergesell och Feodor Lehman ett par år tidigare. Kolla in den räfflade putsen och de närmast naivistiska blomsterdekorerna mellan fönstren och vid porten.

Dags att gå vidare. Dante fick vara Reiseführer då han kunde ta sig igenom arkitekturtyskan i guideboken. Nästa stopp var hörnet Friedrichstraße/Franz-Josephstraße där vi kollade in schackrutiga pelare och ytterligare en finfin port.Det här huset, och dess grannar, byggdes inte för några Blaue Reiter-bohemer utan för mycket välbeställda hyresgäster - t.ex. ska här finnas en 850 kvadratmeter stor paradvåning. Det är 10 gånger större än vår lägenhet i Uppsala! Vi funderar fortfarande på vad vi skulle fylla en sån stor lägenhet med.

Nästan på konsert med ACDC

Det var snubblande nära att vi hamnade på konsert med ACDC istället för Teenage Fanclub igår, åtminstone om man får döma av rockklubben Atomic Cafes stämplar för kvällen.


Teenage Fanclub har jag gillat sedan början av 90-talet och även om de inte är lika "hippa" (som ungdomarna säger) nu som då, så har de fortsatt göra bra plattor och alltid varit ett lika gemytligt band. Och Gemütlichkeit går ju hem i Bayern som bekant.


Här är Norman Blake. Nuförtiden ser han mer ut som en frikyrkopastor än en rockstjärna.

Och här är Gerard Love. Som ni kan se hade vi den bästa platsen precis vid scenkanten - men det var också en väldigt liten lokal.



Här är ett klipp från 1992 när de slog igenom. De såg lite annorlunda ut då. Fast det lät ungefär likadant.

Islamsk bokkonst

Vi har varit på en fin utställning med vackra islamska böcker på Bayerische Staatsbibliothek i München. De har tydligen en jättestor samling med tusentals band och några av dem var utställda nu för att visa lite olika typer av islamsk konst i olika böcker.

Det är ju också 100 år precis sedan den förra stora utställningen på samma tema i München och det ska ju firas.