Jim Knopf

En av fördelarna med att lära sig ett nytt språk är att man får tillgång till en helt ny litteraturkanon. Efter att ha läst klassikerna "Die kleine Raupe Nimmersatt" och "Ich lebe in Deutschland" har jag nu börjat läsa Michael Endes böcker om Jim Knopf och Lukas lokomotivföraren. Som ni ser är det en finfin bok från 60-talet. Lite konstigt att jag inte sett den i Sverige för den är väldigt rolig, men kanske är den inte riktigt politisk korrekt.



Jag har nu kommit till kapitel 6 och ska läsa om vad som händer när Jim, Lukas och die dicke Lokomotive Emma kommer fram till Ping, huvudstaden i Mandala.

Publicerat!

För de som intresserar sig för mitt jobb kan jag rapportera att min första artikel som post-doc (om man inte räknar Niklas och min artikel i Forskning och Framsteg) är nu publicerad:

"We are pleased to inform you that the manuscript ``Runaway dilatonic
domain walls'' (DM10653) by Anthony Aguirre et al. is being accepted
for publication as a regular article in Physical Review D."

Toast

"Toast!" utbrast den förvånade ordningsvakt som tittade i Magdas väska när vi skulle in på Air-konserten. Men så kan det ju lätt bli när alla mataffärerna är stängda på söndagar.

Air på Tonhalle

Air är ett fint franskt band (jag vet, det hade ju varit vitsigare med ett halvfranskt band) som jag verkligen gillar enda sedan Moon Safari kom ut för tolv år sedan. Såklart att jag blev glad när jag fick konsertbiljetter av Magda i julklapp. Allra bäst var nog Kelly Watch the Stars, men jag måste säga att den senaste skivan Love 2 håller väldigt fin klass och de låtarna funkade också jättefint på scen med snyggt projicerad video i bakgrunden.

Ohm sweet Ohm

Efter en dimmig vecka (både i München och Geneve) tittade solen fram på lördagen. Vi tog U-bahn till Sendlinger Tor och promenerade sedan mot Glockenbachviertel. På vägen hittade vi den här fina kyrkogården med sekelgamla gravstenar. Den är ganska lik en svensk, men notera den tyska fäblessen för höga gravstenar. De fick gärna ha dubbla socklar och sen en hög kolonn som såg ut att vara norpad från Aten eller Rom.

Ett par gravar, som den här till höger, hade sirliga utsmyckningar i metall med bokmärkesliknande änglar på. Andra stenar var lite mer diskreta med kanske bara en liten dödskalle eller två.


En av kändisarna på kyrkogården är Ohm, och vi letade runt lite efter hans grav. Till skillnad från dubbelsockel-gravarna verkade den vara synnerligen anspråkslös, faktiskt så anspråkslös att vi inte vet om vi hittade den trots snöpulsande och närstudium av inskriptionerna på stenarna i kvarter 15.

Zwei kleine Räuchermänner

Det kan mycket väl vara så att en liten rykande trägubbe är den ultimata julklappen. Se så glad Martin blev när han fick en till exempel. Jesper var så glad så han inte ens fastnade på bild.

Faschingskrapfen

I München finns tyvärr inga goda svenska semlor (den som beställer en Semmel på konditoriet blir nog lite besviken när vederbörande får in en ostmacka). Men lyckligtvis finns andra bakverk som gör att man slipper klara sig igenom fastan på tom mage: Krapfen - fyllda munkar. Fast jag måste ju säga att semlor är mycket godare.

Kafe R på R-gatan

I lördags fick vi ett kafe-tips från Andreas, som hade hört att det skulle finnas ett riktigt bra fik nära Rotkreuzplatz. Problemet var bara att han inte riktigt kom ihåg vad det hette. Gatan det låg på hette något på R och kondiset hette också något på R, men mer än så kom han inte ihåg. Helt omöjligt att hitta dit, sa vi.

Nu gjorde det inte så mycket, för i lördags var vi på väg till arkeologiska museet, som ju ligger ganska långt från Rotkreuzplatz, och det passade bättre att testa Cafe Hag istället. Och det var faktiskt så trevligt bland spegelpaneler och chokladkoppar att vi kom alldeles för sent till arkeologen och fick titta på modern konst i stället.

Men på söndagen gick Dante och jag en promenad åt Rotkreuzplatz-hållet till, och hittade rätt direkt! Nå, vi fuskade lite genom att kartlägga kafe-utbudet innan vi gick ut, men med tanke på att det finns kondis i varenda gathörn i München var det ändå lite förvånande att vi hittade rätt med bara två R att gå på. Fiket var en skön förening av italienskt kaffe och tyska tårtor och ruggigt populärt trots sitt något undanskymda läge.

So Sorry

Tiffany-utställningen var inte den enda som var öppet sista dagen idag. Även Ai Weiweis finfina utställning 'So Sorry' stängde. Som tur var hann vi dit i fredags kväll. På bilden ser ni den enormt fina ryggsäcksmosaiken på museets fasad, ett minnesmärke över alla de skolbarn som omkom i jordbävningen i Sichuan 2008. Övriga objekt i utställningen inkluderade bilder på de 1001 Documenta-kineserna, en enorm ullmatta som exakt avbildar golvet i utställningshallen, en video över en bilfärd genom Pekings alla gator och olika bearbetningar av antika kinesiska trä- och lerföremål. Vi blev imponerade.

Tiffany-utställning på Villa Stuck

Då helgvädret passade bra för museibesök tog vi en sväng till Villa Stuck för att hinna se Tiffany-utställningen som slutade visas nu i helgen. Fokus låg på de kvinnliga arbetarna med Clara Driscoll i spetsen och hennes designgärning (föremålen var normalt inte signerade av den enskilde designern) och var mycket bra.

Villa Stuck är numera konstmuseum, men var tidigare bostad och atelje åt konstnären Franz von Stuck. Ett par rum i extravagant jugendstil är bevarade och är nu en del av museet. Även detta var ytterst sevärt.

Modemedveten präst?

Mittemot Frauenkirche ligger en klädaffär som har en elegant, men lite ovanlig skyltning i ett fönster: en trendig prästmundering. Jag blev ganska förvånad över att se sådana kläder i en vanlig butik. Kundgruppen kan väl inte vara så stor direkt?

Julklappsstickning

Tomtens säck innehöll förra året, för min del, bl.a. två nystan svart ullgarn och en stickbeskrivning. Det var ett tag sen jag stickade sist, men det visade sig vara ganska lätt att komma igång igen (med viss initial hjälp av min ömma moder - stickbeskrivningskodorden hade jag glömt). Förra söndagen lyssnade jag på P1 och stickade mest hela dagen. Idag stickade jag de sista varven och sydde ihop det hela.




Som ni ser bidde det en mössa, med lite ränder på. Jag är riktigt nöjd.