Skyltmode

Om man lyfter blicken här i stan, ser man titt som tätt den här hattbeklädda mannen som trippar ner i tunnelbanan. Jag är övertygad om att han knäpper med fingrarna i takt med en jazz-låt. Men hur gammal kan skylten egentligen vara? Swingpjatten ser ju nästan 40-talsmässig ut, men designen andas mer 60-tal. Rätt svar är nog 1971, då tunnelbanan byggdes. Fint att de har behållit skylten!

Ett par till skyltar som är värda att notera är gångbaneskyltarna. Det finns två varianter. I München är den här vanligast:Ganska stiliserat med de flygande bollhuvudena, men nog ser väl klänningen 50-talsaktig ut. Fast hade man skyltade gångbanor då?

I Kempten såg vi den här skylten istället. Kanske samtida med den jazzande tunnelbaneresenären? Kvinnans frisyr och de A-linjeformade klänningarna ser ut som sent 60-tal eller tidigt 70-tal tycker jag.

Kerstin och Bo

Förra helgen hade vi återigen ett finfint besök från hemlandet: Kerstin och Bo tog tåget ner för att hälsa på. Vi ägnade helgen åt museer, modelljärnväg, jakt på tysk 1900-tals-porslin samt en massa mat och gräddtårta förstås. Modelljärnvägsfilmen är f.ö. inspelad på vårt matbord. Både Kerstin och Bo har ju väletablerade bloggar, och där finns förstås en massa bilder och berättelser om vad vi gjorde. Kolla t.ex. här eller här vettja!

Jens & The Carpenters

Idag kommer det ett litet musiktips: ladda ner Jens Lekmans toppenfina nya mp3a The End of the World Is Bigger than Love här.

Här är ett väldigt fint klipp där Carpenters framför Close to You. Jag tycker att det är så coolt att Karen spelar trummor.

En ovanligt fin buss

En regnig dag ter sig mycket roligare när brevlådan är full av ett brev fullt med monomixar av Kind of Blue, Freewheelin', Blonde on Blonde och Pet Sounds med flera. Tack för det Magnus!

Än bättre när jag knatade hem från affären och fick syn på en oerhört snygg Setra S10. Det är visst någon glad entusiast som renoverar bussar som han sedan hyr ut. Det är visst några till salu också om någon är intresserad...

Katten som nös (visst låter det som en Stieg Larsson-titel?)

Jag och Magda satte oss på en pizzeria i Porec i Kroatien för att äta en god middag och se Holland-Uruguay i vm-semifinal, för säkerhets skull var vi ute i god tid. TV-sändningen var rätt annorlunda mot vad vi är vana vid från Sverige och Tyskland. Första programpunkten var att husbandet rev av en käck bit. Sedan var det några gubbar som spekulerade lite om matchen. En av gubbarna plockade fram två burkar med ris och något som kan ha varit en ostbit i. I respektive ostbit satt en tandpetare med holländska och uruguayanska flaggan. Sedan hällde han i något mer i burkarna och sedan gömde han dem under bordet igen. Sedan var det dags för sändningens tvivelaktiga höjdpunkt: mannekänguppvisningen; en massa modeller paraderade framför kameran iförda aftonklänning eller brudklänning. Efter en halvtimme av detta var det äntligen avspark, puh...

Under tiden hade vi fått våra goda pizzor som vi kalasade på. En vildkatt som var sugen på Magdas pizza satt under bordet och nös på hennes ben och blängde uppfordrande. I pausen gick vi till ett cafe istället för att se andra halvlek. Jag undrar vad som hände med de där ostbitarna...