Lemon drizzle cake

Om man vill ta en fika en solig lördag i Oxford är Ashmoleans restaurang ett bra val. Högst upp i museet har man fin utsikt över Oxfords takåsar och på sommaren är även en takterass öppen. Enda problemet är att stället är otroligt populärt och därmed oftast fullt. Vi har fått vända i dörren mer än en gång.

Igår hade vi dock turen att hitta ett ledigt bord. Vi beställde in kaffe, vår favorit lemon drizzle cake samt en ny bekantskap i form av mandelkaka med aprikos och lavendel. Så här såg den ut på närmare håll:

De blå fläckarna är alltså lavendel. Kakan var väldigt god, utan minsta tvålsmak.

Caffé Pedrocchi

Caffé Pedrocchi är ett fin-fint fik. Bottenvåningen, där man kan luncha eller bara ta en espresso al bar, är inredd 1831. En trappa upp finns flera fina rum som numera huserar ett museum.

Klientelet var överlag synnerligen elegant. Notera tex gentlemannen i Borsalinohatt vid fönsterbordet.

Det är såklart toppklass på dekorationerna. Här är en fin allegori över natten som sitter ovanför bardisken. Visst blir man lite sömnig när man ser den?

Steckers

På Steckers Konditorei i Bremen är det bra om man är hungrig när man råkat beställa in den sista enorma biten Johannisbeeren-Baiser.

Lingue di bue

På Procida kan man avnjuta det lokala bakverket Lingue di bue (oxtungor). Mycket gott till frukost på trevliga Cafe Roma. De vi fick tag på hade vaniljsmak, men det ska visst finnas med citron också. Det lät gott.

Two lumps, please

När sötsuget slår till föreslår vi te och kaka på Sugar Junction. Vi åt brunch där när vi kommit fram med tåget: potatisscone med bacon, pannkakor med bär och yoghurt, och kola- respektive chokladkaka. Gott var det. Alla servitriserna hade retrokläder och 50-talssminkning, och fikat serverades på udda koppar med blandad design.

Bettys

Hög tid för en kondispost och Bettys i York förtjänar verkligen ett omnämnande. De hade levande pianoklink...

otroligt läckra lemon curd-macaroner...

och naturligtvis chokladgrävlingar såhär lagom till påsk (de verkar gå att beställa online - slå till innan det är för sent).

Kafé-tips

Efter tre år i det tysk-österrikiska gräddbältet kan de engelska kaféerna verka lite bleka, och det är kanske därför som vi inte har bloggat så mycket om dem. Oxfords universitetskyrka inhyser i alla fall det trevliga fiket Vaults and Gardenhttp://www.thevaultsandgarden.com/ som är väl värt ett besök. Idag var vi där för lunch (morotssoppa följt av kaka) men de har också bra scones om man är mer sugen på cream tea. De mjuka kakorna går inte heller av för hackor. De gör sig inte så bra på bild (de saknar ju grädde!) men passar utmärkt till en kopp te. Idag valde vi en bit kaffe- och valnötskaka respektive citronkaka. 

Jo, kaféets namn syftar på kyrkovalven ni ser på bilderna här, och på att man kan fika bland gravstenarna utanför när det blir lite varmare.

The Victoria & Albert

Här är en del av det enorma (51.000 m²) Victoria & Albert-muséet i London som vi besökte i lördags. Britterna är ju väldigt bra på muséer och det här konst- och designmuséet var inget undantag. Det fanns inte en chans att man skulle kunna hinna med att se allt på en dag så vi fokuserade på den permanenta utställningen Britain 1500 - 1760, men vi hann med en liten mode-exposé och lite renässanskonst också. 

Muséets café (som faktiskt är världens första) är värt ett hedersomnämnande: det består av tre oerhört vackra rum utformade av Morris, Gamble och Poynter på 1860-talet som exempel på god engelsk design. Ovan syns det gröna Morris-rummet med fönster av Edward Burne-Jones. Visst är det väldigt mycket art noveau, men 25 år före sin tid?

Och på de här tre fotona syns Magda i The Grill Room av Sir Edward Poynter, Poynter-rummets fina dekorationer i målat kakel samt en and-detalj från de målade fönstren. Superfint! Och det var verkligen gott med en kopp te och lemon cake på eftermiddagen efter väl förrättat värv.

Wienesiska caféer i Trieste

Magda har varit på besök på ICTP i Trieste i juli och jag åkte med och låg på stranden eller gick på café under tiden hon satt på kontoret. Det var inte så dumt alls faktiskt. Stan är ganska fin och inte så proppfull med turister. Ovan syns utsikten från domkyrkoplatsen.

Caféer var det ja... Enligt vissa källor konsumerar triestinarna dubbelt så mycket kaffe som den gemene italienaren. För att ytterligare krångla till det var Trieste länge underordnat Habsburgarna så jag hade läst mig till att det skulle finnas ganska mycket österrikiska influenser i stan. Men hur skulle det yttra sig månntro? Skulle man kunna få en Kleiner Brauner rentav? Nej, riktigt så österrikiskt var det inte, men några av caféerna var ganska wienesiska i stilen. Och de hade ofta Strudel på menyn. Ovan Caffè degli Specchi som pryder sin plats på fina gatan (Piazza Unità d'Italia) sedan 1839.

Allra mest likt Wien var det på Caffè San Marco som man absolut inte ska missa om man har vägarna förbi. Jag tror inte så mycket hade ändrats sedan 1914 när de slog upp portarna för första gången och James Joyce var en frekvent gäst.

Café Rischart

  Vi hann med ett konditoribesök när KGFG var här också: vi lyckades klämma oss in på det som vanligt fullpackade Rischart där vi beställde in både tårtbitar och Schmarrn. Den yngre generationen Larfors var dock mer intresserade av andlig spis i form av böcker. Vi läste om Marie-Polis säkert fem gånger.

 

Café Greindl

Sådär 10 månader i efterskott firade vi min födelsedag i Passau och då passade det såklart bra med ett besök på ett av stadens Konditorei, nämligen Greindl. Jag var mycket nöjd med min äppelkaka. Magdas snygga hallonkaka var tyvärr lite väl sötsliskig.

Magda gissade på att interiören skulle vara från 50-60-tal, men enligt servitrisen hade de öppnat 1972. Det var ganska fint ändå. 

Möjligen hade damen i tårtskänken tidigare arbetat på en valfångare? Harpunen satt i alla fall där den skulle.

Ett wiener-café i München (Yay!)

När vi var på promenad i Bogenhausen snubblade vi över ett café i wiener-stil som vi inte kände till tidigare. Här syns alltså en Verlängerter med tillhörande kaffegrädde och vattenglas (i Wien behöver man som bekant inte fråga om att få ett glas vatten, det får man alltid ändå).

Magda åt en bit god päron- och ingefärskaka...

...och jag åt en bit florentinsk äppelkaka som var närmast perfekt. Undra på att leendet går från öra till öra.

Fika på die Schranne i Wasserburg

De där första dagarna man kan sitta ute och dricka kaffe är verkligen härliga! I rådhuset i Wasserburg finns ett trevligt litet cafe inrymt med kylddisken fylld av fína bakverk och som tur var lyckades vi få plats på deras lilla uteservering på Marienplatz. 

Jag testade Pistazie und Marzipan-kuchen som jag tyckte var mycket god, men som visade sig innehålla ett lager som kan ha varit äppelmos vilket gjorde att den inte riktigt smakade som jag hade förväntat mig.

Magda åt en bit Russische Zupftorte som är en ganska syrlig cheesecake-variant. "Den smakade... gott" är Magdas omdöme. Tobias åt en apfelstrudel med tjock och fin vaniljsås. "Jag tyckte den var god" säger Tobias. Så det blir väl ett riktigt bra betyg till die Schranne då.

Med Joakim på dagsutflykt till Salzburg

Såväl Bayern som Salzburg visade sig från en fin sida med lite vår i luften när min gode vän Joakim (smeknamn Tysken) kom ner på besök. Han trivdes såklart som en fisk i Salzach, i synnerhet när det vankades topfenkuche på Demels Salzburgfilial.

Uppe på Kapuzinerberget dit man lätt promenerar för en fin utsikt över staden hade några glada buddhister satt upp ett litet shrine där man tydligen kunde offra lite vad som helst. Hittills hade Buddha skrapat ihop tre cent, en halstablett, en mozartkula, ett klistermärke med en panda på och två små grisar. Inte illa!

Becks chokladcafe

Idag var vi ute och frös i vinter-München och vad kunde då passa bättre än att gå på Becks chokladcafe i Westend? Vi testade varsin kopp utmärkt god varm choklad och tuggade i oss en riktigt god grillad panino med zucchini och kronärtskocka. De hade säkert 20 kakaoblandningar till salu på ena väggen - vi måste nog gå tillbaka och dricka mer choklad.

Tagliafico

Vi hann med en espresso på Tagliafico också. Sedan gick vi och hängde med  grovisarna utanför.

Cavo

Genua är såklart strösslat med fina kaffebarer. Cavo är en av de allra finaste. De är extra stolta över sina traditionella amaretti som var väldigt goda.
 

Det tadzjikiska tehuset i Berlin

Jag kollade just statistiken för vår blogg och noterade att vi inte har en enda läsare i Tadzjikistan (Vitryssland är nog det närmaste vi kommer). Det är bra, då kan jag hitta på lite vad som helst om det tadzjikiska tehuset i Berlin.


Här är min och Magdas tekanna som kom in med typiskt tadzjikiska tillbehör: rejält med romrussin och lite hallonsylt att röra ner i teet. Dessutom fick vi mängder av småkakor och jag fick en bit rysk cheesecake.


Tehuset är en rest från en utställning som hölls i Berlin i början på 70-talet där Sovjetunionen bidrog med detta inslag. Nu är det inrymt i anrika Palais am Festungsgraben och det ligger mycket nära Museumsinsel om någon skulle vilja gå dit.