Ein Pfiff, bitte!

Förutom ovan nämnda traditionella café-besök, åt vi på lördagen lunch på Trzesniewski. Där säljs små fina minimackor med sill, ägg, lax och liknande. De påminner en del om danska smörrebröd, fast remouladen har bytts ut smetana. Till detta dricks traditionellt en Pfiff, ett minitiatyrglas öl (fast Dante drack förstås det alkoholfria ölet med det roliga namnet Null komma Josef istället).