Hurra! Vilken tur att det var en solig dag när vi skulle packa in oss i en hyrbil med Jenny och Upendra och åka till Winchester.
På vägen söderut stannade vi och tittade på Jane Austens hus i Chawton. Det var ett trevligt, lite hemsnickrat museum. Jane Austens få publicerade böcker går förresten inte av för hackor och rekommenderas å det varmaste.
På The French Horn i Alton, där Jane Austens bröder brukade hänga, avnjöt vi en god engelsk lunch. Magda åt roast turkey with trimmings, jag och Upendra åt lambshank and mash och Jenny var ovanligt djärv när hon beställde in en game and suet pie (vi visste inte då att suet betydde talg)... Nå, allt smakade utmärkt.
Ovan syns Winchesters Guildhall från 1871 men stan hade sin verkliga storhetsperiod ca år 686-850 då den var en av huvudstäderna i riket, bland annat under King Alfred the Great (han som var född i Wantage ni vet).
Mest imponerande är såklart Winchester Cathedral som är en av de allra största gotiska katedralerna i världen.
Winchester Cathedral var också en novelty hit med The New Vaudeville Band 1966 (faktiskt en listetta i USA). Men den är inte så dum med Petula Clark eller hur?
Jane Austen dog i Winchester 1817, bara 41 år gammal, och är begravd i katedralen. Som sagt, alla hennes sex publicerade böcker är läsvärda: Sense and Sensibility, Pride and Prejudice, Mansfield Park, Emma, Northanger Abbey och Persuasion.
Reformationen gick hårt åt interiören i många engelska kyrkor och Winchester Cathedral är inget undantag. Kören klarade sig dock och är bevarad i prima skick sedan medeltiden.
Här stod ett pråligt kapell tillägnat St Swithun som är ett lokalt helgon. Kapellet raserades under reformationen och relikerna flyttades till en krypta (kolla in hålet i väggen mitt i bilden under ikonerna).
Man trodde att St Swithuns gamla ben hade helande krafter så då var det såklart extra effektivt att sitta extra nära dem när man bad. Då kunde man krypa in här, i The Holy Hole, för där inne låg benen. Att döma av nedsmutsningen var det rätt många som kröp in och blev helade.
Utanför kyrkan var det fullt av folk som gick på den årliga julmarknaden. Mycket stämningsfullt, men lite kallt om tårna.
Talg!!!!!! Som talgoxar äter!!!
SvaraRaderaJa!
RaderaSov du på realialektionerna, Dante? Intet kan ju ersätta suet i engelsk mat – vare sig det är varmrätter eller efterrätter. Det finns inget annat fett som får den där härligt fasta konsistensen när det stelnar, och rigida puddingar vill britterna ha!
SvaraRadera