Det här inlägget är lite knepigare att skriva än vanligt eftersom jag har väntra handens långfinger i paket. En olycklig kombination av regnskur, cykel, vindpust och ett paraply från helvetet gav mig ett rejält jack i nämnda finger. Så istället för att lyssna på det seminarium på MPI som min kollega Peter och jag var på väg till blev det tre timmar på akuten i stället. Tur för mig att Peter var med och kunde tala om för mig att jag behövde sys, ta reda på var närmsta sjukhus var, lotsa mig genom byråkratin och hålla mig sällskap. Jag är mycket tacksam.
Vi var 5 lätt skadade som väntade på akuten (ett par stycken som var mer illa däran behövde förstås inte vänta). 4 av oss hade en hand inrullad i hushållspapper. Det skapade en känsla av gemenskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ta det försiktigt! Hjälm? Vilken tur att det inte blev värre än att du kan blogga om det i a f. Jag känner igen situationen på akuten med skadegemenskap. När jag var på akuten med Astrid sist så lekte hon med en annan pojke, ganska vilt. Båda hade sår i pannan på samma ställe som det blödde från...
SvaraRaderaJo, jag är oftast försiktig nog att använda hjälm och att ha regnkläder i stället för paraply. Att se ut som ett överårigt dagisbarn då och då är säkert bra för karaktären...
SvaraRaderaFint att Astrid var pigg nog att leka fast hon var på akuten.