Ganska långt från München hittar man havet. Man kan till exempel fara till Cascais just väster om Lissabon på kick off med jobbet om man vill uppleva det på nära håll. Det är nog faktiskt avsaknaden av vatten som är det tristaste med München (och Uppsala också för den delen). Både Isar och Fyrisån känns lite småtrista när man står på Europeiska fastlandets västligaste spets. Som synes var även Mats på sitt allra soligaste humör när han hamnade vid kusten. Jag måste dock erkänna att jag inte badade i havet en enda gång, dels för att det var lite mulet den lediga förmiddagen jag hade tänkt bada, dels för att stranden var en bra bit från hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar